Verbal hemorrhage of not so great importance

Jag dör. På fullt och riktigt allvar. Jag svettas. Jag skakar. Jag är arg. Så arg att jag skulle kunna slå ihjäl första bästa jävel som säger emot mig. Jag fick sätta mig och blogga för att inte slita huvudet av Quando som åt upp mina bananchips precis. Min puls går i 180 minst och jag funderar på fullt allvar på att ta livet av mig. Livet är väl inte värt att leva utan cigarretter? Jag tänkte faktiskt denna tanken idag, och insåg hur beroende jag är. Jag tänkte på fullt allvar att jag inte vill leva om jag inte får röka. Det går över, jag vet det, men just nu är det bara helvetet, skärselden, limbo, GAH!
Nicorettetabletter hjälper lite - hade jag inte haft dem hade jag gett upp för länge sedan, efter sisådär en timme eller så.
Men snart 24 timmar utan cigarretter. Älskade äckliga snuskiga sviniga giftpinnar - vad jag kommer att sakna er.
Min näsa har börjat fungera bättre redan. Jag insåg att mina kattlådor inte var så fräscha som jag trodde. Jag insåg att min trappuppgång luktar ghetto. Jag luktar skit. Ingrodd rök och askkopp.
Mina luftrör och lungor har börjat inse att de inte får mer rök och flimmerhåren och bronkerna har börjat vakna till liv.
Halsen svider och kliar och jag hostar oavbrutet. Jag blir tokig, tokig tokig, det kliar inuti - i hjärnan.
Men nu har jag gett mig fan på det så då klarar jag det. Ett par dagar till. Sen är det värsta över. Sen tre veckor till, så är det fysiska beroendet borta. Efter ett par månader är jag botad. Det är så lite tid.
Jag vägrar kvävas till döds. Jag vill inte ha andnöd. Och jag shoppar hellre kläder till partyn än min egen begravning.

Långa ritter på dammande grusvägar med solen stekande på armarna och svetten sipprande fram ur hårfästet, svalkan av vinden när vi sprang, hastade, ilade, sprängde fram, försökte hinna ifrån allt och lyckades - friheten när vi släppte allt och bara blev ett, drev varandra fram, fortare fortare - ännu lite till, den totala lyckan.
Gruset som sprätte, fälten som flög förbi, den blå himlen utan ett moln, doften av raps och gröna träd, din gamla kropp som blev ung på nytt - jagade fram och förlöstes - lugnet i kaoset när adrenalinet rusade och plötsligt bara blev stilla eufori. Jag saknar, jag saknar!
Grön mossa i skuggiga sluttningar i skogen, pauser på ängar med surrande flugor.
Ge mig sommar, ge mig hästar, ge mig doften av landet och skogen.
Jag minns och jag saknar. Jag saknar friheten och känslan av att tiden står still och ingenting är viktigt utom vad som kommer runt nästa vägkrök, att rida till solnedgången och bara vara, bara skratta och rida med vänner och vara fri, bekymmerslös, utan ansvar, utan förpliktelser, utan ångest, utan imorgon, bara nu och vi.
Jag saknar hästarna.

För allmänt vetande av noll betydelse så har jag inget nät sedan snart en månad eftersom min söta rara valp bestämde sig för att äta upp min telefonkabel och dessutom slita loss den ca fem meter ur väggen.
Älska djur.

Jag återkommer med livsnödvändigt skrivet skit vid tillfälle.... Buhuhu.

Fantastiskt. Detta är helt otroligt. De korkade fetknopparna i landet beyond verkar äntligen ha slått in lite vett i sitt huvud!
Det ser på fullt allvar ut som om tjockskallarna röstar fram en demokrat till president igen. Dessutom en svart sådan är som är tämligen radikal för att vara demokrat. Stora lycka -det finns hopp för hamburgerland.
Inatt / imorgon lär vi veta, men utgången är ju tämligen klar redan såvida inte elektorerna helt plötsligt får fnatt och röstar på McCain. McCain är iofs en fantastisk förbättring i förhållande till den lilla retarderade kackerlackan som suttit där i 8 år, men jag tror att jag föredrar en demokrat som till på köpet är neeeeger även om han fortfarande är en på tok för liberal och moderat politiker för att falla mig på läppen - men hasta långsamt! Om femtio år är de kanske socialister där med :)
Var är du Nader? Du kunde dragit upp landet ur skiten det gått ner sig i men tyvärr fattar inte puckona sitt bästa.
Bara inte äckelludret Palin kommer till makten på något sätt är jag nöjd - hon borde fan ha nackskott den giriga efterblivna kossan. Läs: Hennes uttalanden om att borra efter olja på polerna och hennes smarta insikt om att ryssland är USA;s granne fick mig att se rött. I dubbel bemärkelse då.

Så. Utifrån förutsättningarna: Go Bama, Go Bama, Go Bama!

För att förtydliga för eventuella amerikanska läsare som händelsevis kan läsa svenska eller folk som är för efterblivna för att förstå ironi - nej jag är inte rasist men amerikaner tenderar att vara det och detta är mitt förfinade ironiska sätt att belysa detta. Capisce?

Usch. Förkyld, frusen, trött, matt och hungrig utan minsta ork att gå och handla...
Ruggigt väder och kallt... och självklart kurs ikväll med Ozzy. Fy fan vad jag inte känner för att ranta runt i geggan på en regnig gräsmatta i mörkret och kylan med min rinnande näsa och nysningar. Jag kommer att bli dödssjuk...
Men jag får väl försöka - kursen är betald och vi behöver träna om vi ska förflyttas upp i lydnadsklass 1.
Med lite otur blir jag väl dock så sjuk att jag inte kan gå på valpkursen med Quando...

Känner mig gnällig och trött och bara allmänt off och tycker sååå synd om mig själv just nu.
Vill ligga nerbäddad i soffan med filmer och böcker och bara ha någon som tar hand om mig... Buhuhu.

Och det måste städas - ser ut som WW III här och Ozzy skulle ju klippas - han ser ut som en lurvigt lamm igen, och katterna skulle badas men jag ooorkar inte bada nio katter...
Jag tror jag kryper under täcket i sängen och sover en stund istället. STREJK UTLYST.

KWAMI, LAW CHAMBER
Avocat A La Cour 04 BP I242 Cotonou,
Rpublique du Bnin.
Tel: +229-93-22-78-84
 
 
 
ATTN :   ********* (Mitt efternamn) 
 
I am Barister Kwami Abolo, the attorney at law to Late Peter K********, a national of your country, who used to work as the Director of Produits ptroliers (TOTAL BNIN) in Benin Republic West Africa Here in after shall be Referred to as my client.
 
On the 27th of May 2001, my client, His wife and their three Children were involved in a car accident Along Sagbama express-road. All occupants of the vehicle Unfortunately lost their lives.Since then I have made several enquiries to your embassy to locate any of my clients extended relatives this has also proved Unsuccessful.
 
After these several unsuccessful attempts, I decided to track His last name over the Internet, to locate any member of his Family hence I contacted you. I have contacted you to assist in Repatriating the money and property left behind by my client before they get confiscated or declared unserviceable by the bank here.  These huge deposits were lodged particularly, with the "BANQUE INTERNATIONALE DU BENIN (BIBE)" An affiliate of Commercial Bank of Africa where the Deceased had an account valued  at about $18.5 million dollars.
 
The Bank has issued me a notice to provide the next of kin or have the account confiscated. Since I have been unsuccessful in Locating the relatives for over 7 years, now I seek your consent To present you as the next of kin of the deceased since you have The same last name so that the proceeds of this account valued at $18.5 million dollars can be paid to you and  then you and me can Share the money.50% to me and 50% to you. I will procure all Necessary legal documents that can be used to back up any claim we may make.All I require is your honest truthful cooperation to enable us seeing this Deal through. I will like you to call me on my phone +229-93-22-78-84 after you read this mail or you can reply me on my private
 
I guarantee that this will be executed under a legitimate arrangement that will protect you from any breach of the law. And the way we are going to achieve this is I will need the following information from you,
Your Full Name and Address,
Your Age,
Occupation and Position,
Your Telephone and  Mobile  for Communication Purpose.
 
I await your reply ASAP.
 
Best Regards,
Barister Kwami Abolo
+229-93-22-78-84


LOL LOL LOL LOL LOL LOL LOL LOL LOL LOL LOL LOL LOL LOL LOL LOL

Okej. Jag tar tillbaka tidigare åsikter som inte baserade sig på något annat än okunskap och rädsla.
Den amerikanska pitbullterriern är ingen otrevlig och sjuk ras - utan precis som alla andra hundar.

Det slumpade sig så - att en äldre släkting till mig fick en ung pitbullhanne omplacerad till sig. Godhjärtad som hon är tog hon hand om kraken som ingen ville ha - men fick inse sig besegrad i fråga om list och energi.
Jag fick höra om saken och tog mig en titt på "Ludde" som hon kallade honom. Beväpnad med pepparspray (som jag ALDRIG skulle använda - vare sig mot djur eller människa utom i ett absolut nödläge - vill jag tillägga), retrieverkoppel, lammben och hundgodis åkte vi för att kika på rackaren. Jag väntade mig ett monster och hittade en snäll ocg glad valp som bara aldrig fått lära sig hur man ska uppföra sig. Lättare mentaltest - beröring, fråntagande av byte, kommandolydnad, promenad och dominanskoll - som han klarade med bravur. Ihopsläpp med Ozzy, som efter lite gruff från Ozzys sida blev en rolig lekkamrat på nolltid.

Jag väntade mig ett halvlabilt monster med noll intresse av människor och ett enormt mått envishet och hyperaktivitet, men blev väldigt förvånad. Quando - som han heter i "stamtavlan" - dvs köpekontraktet ettersom han inte är registrerad och med största sannolikhet inte renrasig - är en sju månaders grabb med mycket nyfikenhet, glädje och trygghet - låg i rang och mycket mjuk och formbar i sinnet, intresse för arbete och inlärning och enorm energi.
Sagt och gjort - vem säger nej? Nu är han hemma hos mig. Inte ett spår av aggressivitet, fungerar bra med katterna från hans sida - katterna är däremot mer tveksamma än så länge, och han och Ozzy busar som bara tonåriga hundar kan.
Jag tror inte det finns ett ont ben i honom, och upplever honom som mycket stabil och mjuk i sinnet.

Mycket funderingar kommer upp till ytan dock - hur handskas man med vissa situationer? Bör man gå tillväga på ett annorlunda sätt gentemot honom jämfört med andra hundar? Jag tror - både efter att ha läst lite och funderat - att nej.
Varför?
Han är en hund. En hund med genetisk disposition för att kämpa och försvara, med mycket humör i bagaget, men vilken hund har inte det egentligen innerst inne? Vilddjur är de allihop, och min pudel är inte ett dugg mer pålitlig och trygg egentligen - bara enligt folk som inte förstår. En hund är en hund är en hund. Och alla hundar är potentiellt farliga.
Vad gör en pitbull farlig? Är det bara dess genetik?
Jag tror inte det. Jag tror det är även hanteringen - och då syftar jag inte bara på de som uppfostrar sina hundar till aggression, utan även på de som uppfostrar sin hund till att vara solitär och inte få leka och vara hund, utan ses som ett potentiellt mordredskap. Det är välmening som jag tror slår bakut.
Jag skulle inte släppa ut honom i en hage med andra hundar han inte känner. Men jag skulle inte göra det med pudeln heller. För min pudel är lika benägen att bli skadad - och skada - då han också är en hund.
Jag skulle inte låta honom springa runt utan koppel - men det gör jag inte med pudeln heller förutom på "ofarliga" ställen. Jag skulle inte låta honom hälsa urskiljningslöst på alla hundar - men det får inte pudeln heller.
Men jag tänker låta honom hälsa på andra, trygga hundar som inte uppvisar aggressiva tendenser själva. Jag tänker låta honom leka med andra hundar som han lärt känna och har ett bra förhållande med. Jag tänker ha honom lös i skogen.
Han är inget monster - han är en hund precis som andra. Och det sättet jag vill se en pitbull uppfostras är konsekvent och med fast men mild hand - precis som alla andra. Och sättet jag vill se en pitbull hanteras är tryggt och säkert för både hund och omgivning, precis som alla andra hundar.
Jag tror inte Quando är mer aggressiv än Ozzy. Men ändå, sorgligt nog, känner jag att jag inte vågar berätta att han är en pitbull för folk jag möter. Han är en "blandras" helt enkelt. Kanske när han är riktigt väluppfostrad och så lydig och snäll att han verkligen kan få människor att förstå att det hänger på ägaren och inte på hunden...

Vi har en man med en aggressiv tax och en bordercollie här i området. En kvinna med en amerikansk bulldogg och en skåneterrier som är rent livsfarliga och aldrig kopplade. En äldre dam med en rabiat tysk jaktterrier. En annan äldre dam med en helt sjövild Jack Russell. En man med en stor blandras som är otroligt ilsken. En tjej och en kille som har två tokiga pitbulls. En ung man med en farlig amstaff. En missbrukare som har en direkt avlivningspotentiell blandras mellan schäfer och labrador (jag vägrar kalla det schabrador då det är en blandras och ingen ras). En beagle som är väldigt arg den också. En softie som äter allt den kommer åt. Men vilka är det folk pratar om? Den Amerikanska bulldoggen, Amstaffen och Pitbullarna. För så är det. Media har matat oss fulla med skit som vi svalt med hull och hår utan att ifrågasätta. Men börjar man leta lite i nyheterna så ser man att rottweilers står för en mycket hög andel av attacker på andradjur och människor - men fortfarande vill alla ha en rottis? Golden retrievers och schäfrar biter flest människor - men ingen är rädd för dem. Jag förstår att man kan vara rädd för en ras som har avlats fram som tjurhund, skapad att slita i stycken, men faktum kvarstår ändå - det är en hund. Och hundar ska uppfostras och lyda sin ägare och vara trygga och lugna. Kan man inte uppnå detta ska man inte ha någon hund alls, ännu mindre en mer svårhanterlig och svåruppfostrad ras. Det är alltid ägarens fel.

Quando här är en stark och livlig rackare - men han är sju månader och så är alla sju månaders valpar.
Och jag tror att han blir en mycket fin hund när han lärt sig hur man ska uppföra sig.

Jag kom att tänka på hur fruktansvärt ledsen jag är för att jag gjort dig illa.
Jag önskar du inte hade träffat mig. Det hade varit enklast så.
Förlåt för att jag varit så elak och grym - jag behövde det just då.
Det är bara trist att du kom i vägen.
Förlåt.

Lite lätt uppgiven och stör mig litegrann på allt möjligt...
Åh varför kan inte bara allt vara svinenkelt och lättbegripligt...
Jävla människor till att krångla till allt.
Och jävla allt till att vara krångligt.

Så idag hände det som vi väntat på ett tag nu... egentligen många år. Farmor dog. Lilla Vilma - vilket eländigt slut du fick i livet. Liggandes på ett hem som en grönsak utan att kunna kommunicera, utan familj och vänner där när du dog.
Du överlevde de flesta. 90 år blev du. Vilma Aino Kristiina 26/8 1918 -  21/10 2008.

Jag minns hur du var en gång länge länge sedan. Rund och god och glad - alltid med huckle om huvudet och dina tjocka armar när du kramades. Du luktade mjöl och rieska, madame Rochas, lite svett och köttgryta. Och bjöd på apelsinjaffa ur glasen med solrosor på med kaneläss och smörknyten. Vi satt i hammocken i trädgården och gungade och plockade jordgubbar bakom huset. Lupiner överallt - blå och lila och rosa och purpurfärgade... blandade med prästkragar och blåklockor och smörblommor. Korna råmade och humlor surrade och solen stekte över vinbärsbuskarna där vi kröp runt och lekte. Du sjöng alltid tangolåtar och gamla visor, och du hade så vacker röst. Alltid var det bak på gång och alltid puttrade någon gryta på spisen. Vi badade bastu i källaren och sprang runt i trädgården på kvällen - och du var aldrig någonsin arg - en enda gång - på oss snorungar.

Så jag puttar bort bilden av dig mager i en sjuksäng, oförmögen att tala eller förstå. Min farmor dog för länge sedan, och minnet är vackrare om det inte smutsas ner. Sov gott lilla farmor... Ilta och pappa väntar på dig i himlen, dina barn som dog innan dig.

Jag ska drömma om lupiner inatt - och ett ljus brinner för dig här.

Jag är så rastlös så det kryper i hela kroppen. Otålig, väntar på något, spänd och vill bara dra - nånstans, var som helst, bara jag slipper sitta still och här.

Haha! Jag anmälde mig (mest på skoj) till en ny frågesport på SVT i somras... "Vem vet mest". Eftersom programmet drog igång och ingen ringt så antog jag att jag inte kom med. Nu ringde det en tjej från programmet precis - och jag fick göra en kvalfrågeomgång som jag acade... Så i januari bär det av till Stockholm för inspelning... :O
Vad fan har jag gett mig in på nu då?
Jag vill inte vara med i tv - jag är blyg och asocial och hela sverige får se mig! HU!
Men frågesport är roligt och man kan vinna pengar...
Så nu jävlar ska det pluggas allmänt vetande... :P


VEM VET MEST

Funderar så mycket på allt - ibland tror jag att jag ska bli tokig för att jag inte bara kan flyta med - allt måste sönderanalyseras och oroas för. Massor med saker jag ligger och tänker på på nätterna - det mesta är dessutom saker jag inte har något inflytande över - så det tjänar ingenting till. Men jag kan inte släppa ändå.
Framför allt känner jag att jag kommit till en brytpunkt i livet, för första gången känner jag mig redo att skaffa ett liv.
Jag mår inte speciellt dåligt, jag har energi (lite iallafall) och jag VILL, verkligen vill.
Vad jag ska göra däremot - har jag ingen aning om. Kunde lika gärna bli pirat som fönsterputsare.
Intresserad av för mycket, och för lite intresserad av något för att kunna tänka mig att pyssla med det på heltid.
Känner mig vilsen, som om jag hade behövt en ledtråd - en hint för att upptäcka vilken väg jag ska gå.
Men det kanske kommer till mig när jag minst anar det. Antar det. HOPPAS det.
Lite som om jag går på ett löpband - kommer ingen vart, medan dagarna går. Men det finns saker jag vill ha.
Drömmarna är inte så högtflygande längre - jag har gjort vad jag behöver, nu handlar det mer om vad jag vill.
Trygghet, närhet, vänskap och samhörighet. Någon att dela ting med.
Eller bara fånigheter.
Någon som delar mina små drömmar om hur framtiden ska se ut - någon som inte tycker att mitt idealliv är en dålig idé.
Någon som vill ha den där gården med hästar.
Fast det är egentligen inte det viktigaste - det allra viktigaste är bara att jag vill hitta mitt syfte i tillvaron.
Jag är så trött på att leta och inget finna.
Vad ska JAG göra?
Att klara av det är bara delmålet, hemligheten ligger i att hitta DET DÄR som är mitt slutgiltiga mål.
Eller iallafall en milstolpe på vägen till det. Jag vill inte bli världsdiktator. Och inte en stjärna. Och ingenting speciellt.
Jag vill bara trivas med livet, ha kul, och tycka att det är trevligt att gå upp på morgonen.
Och ha någon att skratta med.

Känns ibland som om jag är för kräsen. Rent principiellt tycker jag inte man kan vara nog kräsen, men det är lätt sagt och svårt funnet. Alla har bara en massa fel. Jag kan tåla svettiga strumpor på diskbänken och sådant irrelevant men grundläggande skillnader i hur man ser på livet, vad man vill ha ut av livet - det är oöverstigligt. Mitt senaste ex här (M) vill einte vad jag ville. Min dröm om ett juste och lugnt liv på landet med djur var det sista han ville. Så - hur ska det då fungera? Inte för att det hade gjort det ändå...
Sen är det så typiskt att de enda man känner intensiv samhörighet med alltid är upptagna på ett eller annat sätt.
Lagen om alltings överjävlighet?
Dessutom har jag gjort mitt med killar för ett braaa tag framöver - det finns inte många som duger.
Då halverade jag utbudet.
Nej. Ge mig en flicka. En viss sådan helst.
Jag har iallafall bestämt mig för att vara modig nu. Det är ju därför det står gamlang jae på min arm - för att jag ska komma ihåg att aldrig vara rädd igen. Aldrig.
Så jag är modig nu. Och kommer säkerligen att bli ledsen på ett eller annat sätt så småningom - men friskt vågat hälften vunnet eller hur det nu var. Det är lite läskigt. Eller ja, ganska jävla läskigt - men vad fan, det kan ju gå vägen också.

Ännu ett smidigt och intelligent uttalande från vårt kära statsöverhuvud.
Knugen har nog tagit sig en sup för mycket innan jakten ja. Tack gode gud för republik.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3556872.ab

Galen pudel. Dock inte min. Men Å ge mig en röd...

Fan jag suger, det är bara att konstatera.
Hundkurs idag för första gången i mitt liv, och Ozzys också för den delen.
Det var ju helt klart en ny upplevelse.

Jag får inte gorma på hunden för att han ska göra som jag vill, jag får inte slita och dra i kopplet och jag måste vara luuuuugn och fiiiiin och snäääääll och prata glatt och käckt! *Tjoho*

Eh. Så inte jag. Men grejen är att jag ska lära mig att bli den här personen för Ozzys skull.
Lina övertalade mig, och jag vet att hon har rätt, har själv tänkt tanken.
Van som jag är vid monsterterriers som man får slita i och gorma åt för att de ens ska bemöda sig om att notera att man existerar, så är en mjuk och mjäkig pudel en svår match. Ge mig en pitbull så får jag rätt på den, jag lovar.
Men ge mig en mjuk och känslig hund - och jag förstör den. Jag skulle jobba med att träna vakthundar eller något, inte få till myspysglada lydnadshundar... : /
Känner så ofta att detta är sååå fel det kan bli, pudel och jag.
Jag och Bulle låter mer som en passande ekvation - hand i handske.
Men jag ska läta mig, och detta är nyttigt för mig...

Katastrofområde kan jag säga... vi var inte riktigt sämst idag, ett par ekipage var ännu värre - en liten tibbe tittade inte på sin matte förrän vi skulle hem typ... LOL
Och en golden betedde sig som om den hade fått borrelia, slaganfall och LSD på en och samma gång... :D
Men Ozzy var ju inte långt efter i och för sig...

Jag fick sååå mycket tillrättavisningar, sååå mycket handledning och såå mycket "nej inte så", att jag till slut kände hur jag började se rött, och kände de finska  trotsgenerna bubbla under ytan... MÅSTE.SLÅ.KÄRRINGEN.PÅ.KÄFTEN.NU.
Men jag knep käft, höll nävarna i styr - hehe - och försökte lyssna.
Men så självupptagen som jag är gick hälften in genom ena och ut genom andra - det enda jag kunde fokusera på var att jag KAN, jag VET hur man uppfostrar hundar! Ni vet inte att jag KAN! Det är på grund av att det finns andra hundar här precis intill! GAH!
JAG och kritik = no good match...
Jag vill vara bäst på allt första sekunden jag gör något, är jag inte det blir jag arg på mig själv, arg på den som orsakade det (hunden), arg på allt. Jag kan inte ta att jag inte gör rätt, och jag kan inte lyssna.
Till slut modifierade jag deras sätt litegrann med inslag av mitt eget, och då gick det minsann.
Jag kan faktiskt. Men inte på det här sättet, får jag väl erkänna. Jag har svårt för att jobba med en hund genom att leka med den och "lura" den att göra vad jag vill. Jag är så van vid sturska terriers som man måste kommendera.

Jaja. Det blir säkert bättre med tiden. Och när jag har godare godis med mig. Tränarnas korv var godare än mina sunkiga leversnittar, haha. Och nog kändes det rätt skönt faktiskt när Lina hade ett snack med en av lärarna och informerade om att jag faktiskt uppfostrat och tränat tre galna terriers, och är van vid mer "rough" metoder, och att jag ville gå för att lära mig det mjuka sättet... Då fick de bekräftat genom någon annan att jag kan, och då är jag nöjd :D
*Såååå löjlig. Jag vet.*

Ozz har däckat på golvet, helt slut, hjärngympa sliter mer än fysisk aktivitet.
Kombinerar det hela imorgon med att ranta ner till bibblan med honom. :)

Inga fler bebisar från Humla! Håller tummarna för att de stannar därinne någon dag till och att de lever och kommer ut friska och starka och stora!

Jag undrar om det här betyder att jag börjar gå vidare - för det fanns en liten "spark" ikväll...
Jag anade lite saker gemensamt. Och jag var inte den enda som var intresserad om man säger som så... :D
Och jag anar en liten tingling sensation nånstans i maggropen...
Och jag tror jag vill träffa honom igen... trots hans störiga namn... (Självklart samma som Mr. Ass.)
Och så sjukt lik Lennie då! Vilket ju inte är ett minus...

Skulle egentligen till Brekille Stora spelaredagar idag med Mariel och C:o, (Folkmusik och spelemansfestival) men jag kände mig asocial. Jag och brorsan stack ut och geocachade lite istället, och det var trevligt. :) Markus hittade en enorm Vinbergssnäcka - den största jag nägonsin sett! Proppat med Hallon på ena fyndstället (Örby ängar) och Körsbär på andra (Råå vattentorn) - namnam. Var tvungen att fota de rockiga körsbären och den groteska snigeln...
Knep 3 caches och letade förgäves efter en och kände oss mer än lovligt dumma som kröp runt i en buske med folk cyklandes förbi - haha Detta trots att vi försökte se diskreta och oberörda ut... Jag stack in huvudet i ett gammalt skyddsvärn för att kika efter cachen, och fann mig öga mot öga med en enorm padda som kväkte på mig, jag skrek rakt ut. Tyvärr hann inte Markus langa fram kameran tillräckligt fort och den förtörnade paddan skuttade längre in i skyttevärnet. Markus blev också lite hooked, så vi får se hur mycket caching det blir. :)

                      

Nu är jag slut som artist, så jag tänker krypa upp i soffan med min choklad. Anton Bergs "Venezuela" minsann.
Filmvalet lär bli svårt - hmm... Urusel sjuk komedi om pageantqueens - "Drop dead gorgeous" - som jag har sett innan men faktiskt gillar lite grann, eller sötsliskigt sirapsdravel med ännu slisksötare skådisar i "Tuck everlasting"...
Gick en fin film på 2;an också - "Mun mot mun", men jag känner för hjärndött. Annars hade vi haft Lara Croft maraton på Tv4+ men det är till och med mer än vad jag klarar av... Hu.

Vill också tycka till och beordra er att kolla upp Arthur Russell om ni inte redan avgudar denna fantastiska man.



Hans musik påminner inte om något annat, vissa bitar avskyr man för de är för obskyra ens för den mest fanatiske musikradikal, men vissa bitar - hur kan man annat än älska??? Och ja, han låter som Anthony i Anthony and the Johnsons, men ändå inte - Anthonys röst avskyr jag men inte Arthurs. Och Arthur var först - brlrlrlrlrl! :P
Mannen var en musikalisk pionjär av otroliga mått. Synd att han inte hann få så mycket uppskattning medan han fortfarande levde bara.

 

Nattnatt!

HAR DU NÅGONSIN?

Varit medvetslös: Nej. Inte vad jag vet. Fast hade jag vetat det? Om jag var medvetslös menar jag.
Tackat nej till sex: Ohja.
Hånglat med nån riktigt ful: Rys. Ja, tycker mig minnas en mindre stilig pojk på strandfest någon gång för länge sen som jag slog upp i skolkatalogen dagen efter...
Hånglat med fler än 50 pers: Inte ens på våra beryktade fester hann jag så många. Men sammanlagt - Gud ja. Man kan nog gånga det rätt många gånger också.
Hånglat med fler än 3 pers på en kväll: Absolut.
Gjort något riktigt dumt:  Jag bokstavligen talat ÄR ett vandrande misstag.
Gjort något du verkligen ångrar: Tusentals grejer. Det mesta jag gjort.
Varit nykter på nyårsafton: Eh. Samhällets alkoholsyn är skrämmande. JA! Jag har varit nykter på mångta nyårsaftnar.
Åkt ambulans: Nej. Som tur är. Jag är en riktig pussy med smärta.
Gjort nåt olagligt: Ett antal olagligheter som jag inte känner för att specificera mer än att det varit av skilda slag. Dock aldrig våld eller sådant! Jag var inte så välartig som tonåring.
Blivit polisanmäld: Ja. Tyvärr.
Provat Droger: Ja.
Druckit: Ja. I omgångar inget och i omgångar för mycket. Jag tycks inte kunna balansera upp det - antingen absolutist eller halvt alkis.
Vilka kläder sover du i: Beror på hur mycket jag orkat få av mig innan jag slocknat. Men i allmänhet någorlunda påklädd - jag är frusen. Se! Jag behöver en sängvärmare modell större än katterna.
Vad hatar du: Väldigt många saker avskyr jag - men hatar gör jag inte så mycket. Bara mig själv och Andreas.
Varit kär: Ja. Tyvärr.
Har du varit kär i någon du inte haft chans på: Tell me about it. Känns väl kul att tråna efter ditt ex i åratal efter att the lying cheating bastard dragit. Byta plats? :D
Är du ensam nu: Nej. Mina katter är här.
Vill du gifta dig:  Ja. För fast jag är en stenhård tuffing är jag en blödig jävel inuti.
Vill du ha barn: Jag vet inte. Inga biobarn iaf. Jag tror det. När jag är typ fyrtio. Tidigast.

SENASTE PERSONEN SOM:

Sov i din säng: Jag själv hoppas jag.
Såg dig gråta: Mariel. Jag är restriktiv med det där. Jag är stenhård.
Fick dig att gråta: Min mammas pyssolog.
Du delade en drink med: Jag delar inte drinkar. Jag dricker förresten inte drinkar.
Du gick på bio med: Isabelle. Sex and the city.
Skällde på dig: Mamma antagligen. Spm vanligt.
Du smsa: Majell.
Du ringde: Mamma. Jag ville ha mat.
Ringde dig: Nån som ville köpa en katt.
Som du sov hos: Hm. Får jag tänka. Är lite sovaborta-fobiker emellanåt. Mitt senaste ex tror jag. Ett antal månader sedan.

DE SENASTE 24 TIMMARNA HAR DU?

Haft sex: ???? HA!HA!HA! As if. Gärna för mig dock.
Festat: Nä tyvärr.
Gråtit: Ja. Ataraxen weared off.
Kramat någon: Nä. Eller jo, mina katter. Jag kramas inte. Jag är hård som sten.
Köpt någonting: Om jag inte hade gjort det hade något varit fel, antagligen hade jag varit kliniskt död. Men inget spännande. Bara mat och bensin. Har inte råd med spänning just nu.
Saknat någon: Ja. Som alla andra dygn.
Sjungit: Har jag säkert. Jag brukar ignorera det faktum att min sångröst väcker de döda.

HAR JAG:

Digitalkamera: Ja, men den är långtidslånad (läs halvstulen) av min bror. Den suger för övrigt. Min egen har någon livshotande sjukdom och ligger i en långvarig koma.
Telefon på rummet: Nä. Jag har ingen telefon alls. Eller tja, men den fungerar nog inte. Tror jag?
Egen dator: HAHAHAHA. Kan man leva annars? Jag menar allvar. Kan man? Den har Hello Kitty klistermärken på sig.
Könssjukdom: Så ofräscht. Jag pysslar inte med sånt. Men det var nära när herr Wiener ljög en smula. Eller rätt major. Men det var grönt. Annars hade herr Wiener fått en stekpanna inopererad i pannbenet.
Husdjur: Ja. Både dammråttor, silverfiskar, spindlar och nakenkatter av obestämt antal. Och en storpudel.
Bra kompisar: Ja. Tyvärr bor 75 % lååångt borta.
Receptbelagda mediciner: Ja. Hur klarar man sig annars? Cymbalta mot mot mig själv, Atarax mot andra, Cerazette mot äckligheter, Kestine mot katterna, Pulmicort mot rökningen och Bricanyl för att kunna andas på grund av alla ovannämnda anledningar.
Haft sex på en offentlig plats: Mais Oui, certainement. Dans un cemetaire pour un example.

KÄRLEK OCH SÅNT

Hur gammal var ditt äldsta hångel?: Jag brukar inte fråga. 31 tror jag. FAST jag är gubbkåt. Jag får avancera.
Hur många har du varit riktigt riktigt kär i?: Varit och är. 1 enda. Andreas.
Vad tycker du om kärlek?: Det viktigaste som finns. Men tyvärr för tillfället något jag hatar då jag inte har den.
När kramade du någon sist?: I fredags. Mariels mamma. Räknas det?
Saknar du någon speciell person?: Gissa.
Har du svårt för att bli kär?: Ja. För jag är sinnessjukt kräsen. Förtjust är lätt, men kärlek... nej.

Jag har som sagt varit sjukt upptagen hela veckan, min bästis Mariel är nere från jävla Lappland för en kort stund, så vi har hängt järnet här, så jag har knappt varit hemma alls. Tyvärr resulterat i hysteriska reaktioner från folk som inte fått tag i mig - sorry for that, jag tänkte inte på att min plötsliga frånvaro kunde misstolkas...
Har glömt kameran hela tiden, men har iallafall fotodokument på den dumma fågelfan som tuggade i sig mitt finger.

                 

Ouch!

Har dessutom upptäckt Lykke Li - jag älskar henne! Dumma Mariel tyckte hon var tråkig - du har smaken i röven darling...



Hela skivan är suveränt otroligt bra men denna låten gillar jag nog mest ändå - och jag älskar videon också.
Länge sen jag blev så stenförälskad i någon artist.



Mer Lykke Li.
Men egentligen skulle jag lagt ut de fantastiska improvideos man kan hitta med henne på Youtube.

Och så har jag en ny hobby! Lina got me hooked big time och jag har idag erövrat min första Geocache!
Jag är så otroligt nördig att hälften kunde varit nog haha
Geocaching är alltså följande: Skattletning med GPS - Piraterna möter teknon!
Runtomkring i världen finns Geocaches av olika sorter gömda på diverse lokationer.
En Geocache kan vara av olika slag - från den minsta varianten - filmtub som innehåller en logglista och en pennstump att logga sig med, till en cache som innehåller små "skatter" man byter - du tar en skatt, lämnar en annan. En Travel Bug Cache innehåller en liten maskot som är registrerad med en kod. Den vill resa till specifika resmål, och du ska hjälpa den dit. Geocoins är ungefär samma pryl. Det är fullkomligt sjukt, töntigt och bansligt - och helt underbart kul! Att få rusa runt och krypa och leta efter hemliga meddelande i små burkar som vuxen - wow! Jag har letat efter något sådant hur länge som helst! :D Givetvis loggas allt noggrannt på ditt konto på www.geocaching.com och ju fler hittade - desto mer cred!
Skattjakt, friluftsliv, spänning och en knasig hobby - wünderbar!
Gissa om jag och Ozz ska ut och Geocacha när vi har tråkigt! Bara i någorlunda centrala Helsingborg med omnejd finns minns ett femtiotal att jaga, inom de närmaste milen flera hundra :D