I miss my gramma
Det är nåt speciellt med mormödrar och farmödrar. De finns där - en entitet, genom hela ens uppväxt (om man har tur). Inte på samma påträngande sätt som en förälder, som man både älskar och hatar, på gott och ont, genom det nära förhållandet man tvingats in i. Men mormor och farmor är altid snälla, dem man träffar och ser vid speciella tillfällen - födelsedagar och julaftnar, påskmiddagar och söndagsbesök, sommarlov och semestrar. Min farmor och min mormor är så olika man kan bli. Farmor var alltid glad, rund och hjärtlig, kanske till och med fryntlig :P
Farmor var sommar och humlor, fjärilar, vajande lupiner, gräsmattor, blå gnisslande hammock med randiga dynor, bastun i källaren, majbål och kalops och apelsinläsk, tango på transistorradion och förkläde och nynnande. Sjalett och tjocka armar som kramade, bakade bröd, farmor var en mamma till alla. Den finska urmodern, stark och glad och huslig och lantligt rustik, bondmoran som mjölkade kor i gryningen och sjungande plockade vinbär i trädgården.
Mormor är en annan sort. Mormor är snäll och munter för det mesta, men avvaktande och lite inlåst i sig själv.
Mormor är något helt annat - hon är från vildmarken - hon är myrar och skogar och spegelblanka sjöar där alla ljud ekar, rullar över vattnet, når mil. Karga moar med envisa små tallar, hjortron och lingon, rävar och björnar och vargar och renar.
Forsar med brusande vattenfall och öringar som hoppar. Rökt lax och bastun vid sjöstranden, folkvisor och psalmer och träkyrkor i skogen. En sprakande brasa på stranden om kvällen, tvätta kläder i sjön och gummistövlar. Sena augustis ljusa nätter då månen ligger bredvid solen på himlen och myggorna aldrig slutar surra. Gökens sång och lommens klagande, grodors kväkande och vargtjut. Min mormor är vildmarkens kvinnor, som slet på fälten medan männen krigade, svalt och bakade bröd av bark, som sjöng visor från förr och arbetade för två, som såg sina barn dö och spejade ut över sjön efter postbåten för att få ord från sin man i ryssland. Som dansade på logen i skogen till fioler, och hade ängsblommor till brudbukett och hade tio barn innan fyrtio.
Först när jag blivit vuxen blev de också människor för mig.
Kommentarer
Trackback
