Verbal hemorrhage of not so great importance

Förstår ni vad mitt så kallade liv gör med mig? Jag blir helt galen av det snart.
Jag tvingar mig upp ur sängen vid 10-11, äter, tvingar mig ut med hunden precis så långt jag måste, sitter framför datorn, tittar på CSI, sover i soffan, tittar på CSI, äter, går ut med hunden igen, tittar på CSI, äter, sover, tittar på CSI, sitter vid datorn en stund till, tittar på CSI tills klockan är typ 2-3 på natten, går och lägger mig och sover. Och börjar om.
Jag hatar det jag hatar det jag hatar det jag hatar det.
Jag kan nästan höra mina små grå avlida av sysslolöshet, jag hör dem skrika i dödsångest! Jag lovar!
Min intelligens kommer att regrediera, jag kommer att bli efterbliven, jag kommer att bli en sån jävla loser på heltid, som bara sitter och tittar på tv, käkar kakor och gråter. Jag står inte ut, jag ORKAR inte ens fylla dagen med meningsfulla saker som att läsa, skriva, få färdigt tidningen, för jag är så satans apatisk!
Det r bara en tidsfråga innan jag är färdig att spärras in för gott, jag märker att jag börjar bli rätt galen.
Jag måste få något meningsfullt att göra innan jag dör av uttråkning, intellektuell svält och resignation.