som vatten i dubbel bemärkelse

trodde du verkligen att jag går på en sån fint? Sanningshalten i det du säger är irrelevant eftersom investeringen är så knapphändig - det relevanta är att du visar dina färger. Smickrad eller förbannad? Both. Jag ser igenom dig - storebror som inte kan låta bli lillebrors leksaker utan vill äga allt, ha allt, slå sönder det och skratta.
Fan vad taskigt av dig. Men screw that - jag är inte så mesig, du ska nog få se att du är vatten dubbelt upp.
Sen vad gäller resten så skit du i vilket. Jag tar reda på själv vad jag behöver. Kan väl inte påstå att jag inte blir lite sur men det är ändå inte det viktiga i sammanhanget. Och ge fan i att ringa mig halv sex.

Själv är bäste dräng

Istället förblev det 

Generation Ironi

I don´t get it. Varför gilla något man egentligen inte gillar bara för att det är cool och inne? Då syftar jag inte så mycket på de korkade fåren som säger BÄ utan mer på fenomenet att kulturelitister lite ironiskt gillar "fula" saker. Typ som att döpa sina ungar till corny rednecknamn för att visa att man har så mycket självdistans att man kan driva med det oförfinade genom att använda det. Eller folk som hypar skitdålig musik eller astöntiga personer bara för att det på något sätt skulle vara häftigt? Jag fattar inte! Förklara! Vad är det som är bra med Britney Spears till exempel? Hon är väl ironigullets stora ikon - ALLA älskar Britney. Det är INNE att gilla Brittan. Varenda jävla hipp jävel älskar Britney. VARFÖR?
Vi snackar om en nasty (ful - jag tycker faktiskt det) rednecklolla som är mer än lovligt efterbliven, är totalt på dekis - super knullar runt, visar fittan och uppenbarligen lider av psykisk ohälsa och är en sugig morsa. Vad är coolt???? UPPLYS MIG! Jag nämnde inte ens musiken, därför att den inte känns relevant i sammanhanget, musiken nämns aldrig. Men om man ska ta med den biten - den suger också. Någon trallig grej har hon åstadkommit, men resten? GLÄH. Jag kan förstå att korkade småbrudar och pentaboys diggar skiten, att glida med fossingarna till på knattediscot, men vuxna människor som ska föreställas ha smak och vara lite smartare än så?
Eller ja, det finns två sorter av fans av det dåliga, (förutom de som uppenbarligen har dålig smak och fantasi såklart) å ena sidan har vi de som vill göra någon jävla statement -  de smakfullas revolution - kolla! Jag kan visst släppa loss och gilla skit - jag vet att det är skit och jag älskar det och hon är så cooool! Hm. Jag är inte imponerad. Kan snarare uttrycka det som att jag känner en viss bismak av skitsnack. För jag tror inte att folk (de vettiga då alltså - keep in mind) egentligen är så jävla stjärnögda över vraket till lantis som Britney utgör. Det är ungefär lika vrickat som att göra sig korkad för att det är sött... Men sen har vi de ironiska jävlarna, som är sju resor värre... att säga att man gillar henne är som  ta sin elitism till en ny nivå - att ironisera över hur jävla dåligt det är. Så töntigt. Det stör mig.
Elitist är jag, men jag är ingen falsk sådan.
Jag blir fan bara förvirrad av folk. De är störda.

En annan sak jag har noterat att folk ironiskt gillar är färgen rosa.
"Råååååsa, så fiiiiint, gud vad kitsch!"
Säger en människa att något är kitschigt betyder det översatt att de tycker att de egentligen är svinfult men de kommer att älska det för att det är obliged.

Öht är det rätt inne just nu att göra sig rolig på tings bekostnad utan att vara elak, utan genom att ironiskt tycka om det.
Vad det än gäller.
"Åh GUD vad jag älskar husmanskost! Så genuint och pittoreskt!"

Vad jag tror är att vi i vår desperation att hitta nya trender tvingats gå tillbaka i våra egna fotspår och återupptäcka det vi redan gjort.
Men för att inte tappa vår mask och hippa cover, måste vi göra det lite ironiskt.
För att ingen ska tro att vi egentligen är töntar och tro att vi faktiskt gillar det på riktigt.


Det måste vara Jenny Craig!

Något jag själv funderat på på sistone och som även Nena kommenterat upon - är det uttjatade ämnet om plussize modeller... Nya stjärnan på anorexiahimlen är tydligen Daisy Lowe - en spetig nitton, twenty-to-be-åring, som intagit modevärlden med sitt käckt utspottade mantra om att hon vill "stå för ett nytt sunt ideal och vägrar följa det rådande sådana"... Skitbra snäckan, och väldigt lätt sagt om man väger sisådär 50 kg och är 1,78 lång... Designers böjer knä och hyllar den "kurviga", "normalstora" modellen. Visst - jäntan ser för all del inte sjuklig ut - det är säkert hennes normalvikt och hon ser frisk och sund ut, men vad i hela glödheta helvete sprider det för budskap om man kallar en gänglig smal tonårsflicka för kurvig och plusmodell??? Daisy har A-kupor, med ett bröstmått om exakta 81,3 cm, en midja om 63,5 och höftmått om 88,9... Ehh? Kurvig? Plusmodell??? Intet ont om att ha A-kupor, men jag kallar inte A-kupor kurvigt. Inte heller kallar jag ett höftmått som inte är mycket bredare än en normal persons midja speciellt kurvigt.
Daisy är söt som socker och kan visst få vara modell ifred, men att kalla henne kurvig gör mig bara pissed. How come att Agyness Deyn är spinkig och Daisy kurvig när de håller nästan exakt samma mått? (MIssförstå mig inte - de fantastiskt stylish ikonerna används endast som illustrerande exempel - Agyness är den mest stylish personen på denna jord).

         


Men det är väl så. I modellvärlden är 32/34 den accepterade och enda storleken som hålls. Eftersom Daisy håller 36/38 är hon i största laget... Jag vill bara gråta. Daisy borde snarare vara den absolut minsta TILLÅTNA storleken... Visst ser couture inget vidare ut på en jätteblobb, men att se den upphängd på auschwitzfångar är lika sorglig...




Och jag tyckte det var illa när de kallade Sophie Dahl och Tyra Banks för plusmodeller...
Sophie Dahl ansågs t.o.m. tjock!






Tillåt mig att kräkas.
Det sorgligaste är när man börjar se sig omkring och inser att folk verkligen påverkas...

Jag läste om vinnaren av Top Model säsong 10 - Whitney Thompson... Hon är "plusmodell", och jag skulle kalla henne helt totalt normal... Råkade snubbla över en diskussion på den här sidan - http://www.usmagazine.com/us-poll-is-antm-whitney-thompson-plus-size där folk babblar om huruvida hon är normalviktig eller plusmodell, förvånande nog finns en hel del folk som argumenterar för att hon helt klart är plusstorlek...
Ehh?



Jag ger upp. Jag trodde plusstorlekar var från och med storlek 48 och uppåt, men tydligen inte. Whitney drar ju en 42;a och är då tydligen plusstorlek. Så nu vet ni det - alla som drar 42 och uppåt, ni har livsfarlig fetma och kommer att dö.
För det sade en person i diskussionen om Whitneys storlek.
Vad är normal? Uppfattningen bland folk i allmänhet är ju då tydligen uppåt väggarna felaktig och vi är alla offer för självbedrägeri och intalar oss att normalstorlek är större än det tydligen EGENTLIGEN ska vara för att inte få dåligt samvete när vi begår dödssynden att äta. Vansinne. Jag blir ledsen.

Vem ligger bakom? Det måste vara Jenny Craig.


I´m voting republican!


Sex and the city - bevare oss väl, nu trippar vi tillbaka till stenåldern allihop - i stilettklackar - of course...


Bimbos eller coola brudar?

Jag begriper inte det här. Vad är problemet? Folk är störda i huvudet på riktigt. Total kalabalik angående den nya Sex and the city filmen! Aftonbladet: "Filmen splittrar det svenska folket". Poll: "Bakåtsträvande och dumt" eller Frigörande och underhållande?" Hans Wiklund: "Är du kvinna och gillar Sex and the city? Då förtjänar du bara hälften av vad en man tjänar i lön. Inte en krona mer". Jag bara gapar.

Det är vansinnigt!

Jag älskar Sex and the city. Och den som kommer och kallar mig för bakåtsträvande (det är jag i mångt och mycket då jag inte tycker om vårt teknikfixerade, framgångscentrerade och läskigt innovativa - i negativ bemärkelse - samhälle) men i fråga om kvinnlig frigörelse? Ha! Tillåt mig skratta. Jag har alltid, och kommer alltid - att göra precis vad fan som mig behagar - och jag skiter fullständigt i könsroller och genusmönster, och regler för vad som är passande eller ej. Jag är inte feminin och jag är inte pojkflicka, jag är mig själv, varken mer eller mindre, och kön är en fullständigt illegal sak för mig. Jag kan generalisera i fråga om att jag hatar män, och kan också säga jag hatar kvinnor, men det jag egentligen hatar är konstruerade mönster och roller som sätts som standard för lämpligt uppträdande och beteende. Jag hatar idioter, vare sig de har en fitta eller en kuk, och det finns gott om idioter i båda könen - i hannarnas överväger nog idiotismen, men jag skyller det på testosteronet och vår samhällsmodell som premierar gorillabeteende och neandertalfasoner. Jag är inte feminist, av anledningen att jag inte föredrar det kvinnliga könet, och inte fokuserar på deras uppståndelse från samhällets rännsten - därför att jag inte anser att vi befinner oss där, mer än i våra egna huvuden. Inte i Sverige 2008. Kräv vad du förtjänar och du får det - det hänger på dig. Okej, nu hårddrog jag det, det finns könsdiskriminering, och mycket av det dessutom, men jag håller hårdnackat fast vid att det är alla stackars kvinnor som låter sig själva nedvärderas till stackare som gör det möjligt för de feta partiarkerna att hålla er i koppel. Gör för fan uppror mot det och ni får vad ni förtjänar! Jag har kämpat för respekt varje dag i mitt liv, och jag har för det mesta fått det - ingen har ens ifrågasatt det! Jag kan bli så förbannad på brudar som själva låter sig tryckas ner och behandlas sämre för att de inte är födda med kuk. I mina mest ilskna ögonblick tycker jag det är rätt åt de dumma jävla brudarna - men egentligen vill jag nog att de också ska få sina rättigheter. Mern någon med mer balls än de får ju stå upp för dem - för de klarar ju för fan inget själv. Men återigen - individer! Inte kön.
Jag är ekvalist om något, lika rättigheter för alla, oavsett kön, etnisk tillhörihet eller något annat.
Men egentligen vill jag inte vara något - det borde vara en självklarhet, och inget som skulle behöva uppmärksammas alls egentligen. Men nu lever vi inte i utopia, utan den här sunkiga världen som vi får göra det bästa utav antar jag.

Så sparka in pungkulorna på alla A-holes - oavsett om de är karlar som tror de har förtur till the goodies för att de har ett svettigt bihang i brallan, och sparka in pannbenet på de dumma jävla ursäkterna till brudar som låter sig trampas rundor på hur fan som helst.

Men Sex and the city var det! Jag kan inte förstå det här - det är fan ta mig helt otroligt att det kan bli sådan uppståndelse?
SATC-brudarna anses vara korkade, bakåtsträvande och negativa förebilder för unga tjejer för att det enda de fokuserar på är att skaffa sig en karl?... Ehh... Missat något? Typ hela serien? Var och när genom seriens vad är det - sex säsonger? - har tjejerna uppfyllt kriterierna för korkade brudar? Miranda är jurist, gift och har barn samtidigt, Carrie är en framgångsrik kolumnist och författarinna, Charlotte har ett galleri och har pengar som gräs, Samantha är PR-konsult och betar av karlar som andra byter underkläder. De knullar med vem fan de vill, när de vill, hur de vill, de säger vad de vill ha, och ser till att skaffa sig det. De har skinn på näsan och är faktiskt helt okej individer av det kvinnliga könet, då de inte går i ledtyglar för några stuck upp gubbar, utan klarar sig själv och försörjer sig själv. Serien behandlar ämnen som vänskap, sex, bröstcancer, förhållande med yngre män (hur ofta ser man det?!?), problemet med att skaffa barn och trycka in det i karriären, brustna hjärtan, ångesten för att vara ensam och inte dela sitt liv med någon. Vardagsproblemen vi alla har!
Varför är det så skamligt? Att eftersträva att hitta den rätte, på vilket sätt är det fult? Som om inte alla vill ha kärlek och ha någon att dela sitt liv med? Är det konstigt? Införpackat i den glammiga, rika, ytliga världen de lever i är de människor som alla andra, som har samma problem som alla andra, och det är det alla gillar med serien - de är som vi, bara lite rikare. Dessutom blir man glad av att se att inte alla kvinnor på duken porträtteras som menlösa våp som trippar runt efter en karl och kvittrar. Såklart handlar serien också om ytliga saker - skor, mode, utseende och sådant - men och?
Jag gillar inte överdriven ytlighet, av anledningen att jag tycker livet innehåller så mycket mer än så, men som om det finns särskilt många som inte bryr sig ett skvatt? Jag bryr mig inte så värst mycket, men inte fan går jag utanför dörren iklädd precis vad som helst - jag vill ha snygga kläder för att framställa mig själv på det sättet jag vill framstå. Jag står inte framför spegeln en timme innan jag går ut, men visst fan föredrar jag att hinna att kladda på mascara iallafall. Jag rakar inte benen regelbundet, men nog fan tycker jag också det ser bättre ut med släta ben till en snygg kjol.
Jag lägger inte särskilt stor vikt vid det, men nog fan bryr jag mig iallafall tillräckligt för att inte vilja se ut hur som helst.
Och de flesta bryr sig mer än jag - och vad är felet i det? Så länge man har något annat i huvudet - är det ett brott? - eller en dödssynd? Alla bryr sig mer eller mindre. Lever man i en konkurrensinriktad värld bryr man sig mer, och det är roligt med mode! Men tjejerna i serien/filmen är alltså blåsta bimbos för att de gillar kläder och fokuserar på att hitta en karl - när det är samma synder vi alla gör oss skyldiga till? Ge er för helvete!

Hans Wiklunds oförglömliga citat där ovan bokade honom precis en plats i det djupaste, mest glödheta helvetet för manschauvinister. Hur kan man vara så urbota jävla dum??? Han tyckte dessutom att man hellre skulle gå och se "Hulken". Ja, visst, det ska jag göra. För det är ju mycket mer givande och mer kvalitativt. Smak är smak.
Men det där var bara så jävla korkat. Han tog tillbaka det litegrann senare, när aftonbladet (som för övrigt är en skitblaska, men även blinda hönor finner korn) konfronterade honom med uttalandet, men sagt är sagt din jävla bock.
Han var en idiot redan innan, i min värld, då han har så jävla taskig smak och kan nada om film - men nu - nu är han bara en total jävla A-hole som borde rullas i tjära och fjädrar och få springa gatlopp med ilska brudar misshandlandes honom med stilettklackar.

Jävla tönt


Jag ska se filmen snart - och längtar - och väntar - för det är roligt, det är underhållande, och det är inte på något sätt kränkande för tjejer. Snarare tvärtom om något i så fall.

Ehh...



Jag fucking hatar jänkare. De är så satans efterblivna och outbildade att man vill banka i lite vett i huvudet på dem med en jävla knölpåk. Ok. Statens fel - ett outbildat folk är lättare att styra, och puckon ifrågasätter inte.
Men seriöst - någon av dem borde väl försöka lära sig någonting på egen hand? Bomba dem härifrån till evigheten för helvete. Heja Bin Laden.

Fast okej - det här är hejdlöst roligt - jag har aldrig någonsin sett vuxna människor ha en kunskapsnivå lägre en en svensk fjärdeklassare...

Misshandel! Polis!


En av de saker jag avskyr mest av alla de otaliga saker jag avskyr -  är människor som inte kan stava. Dyslektiker - ja okej - men inte fan kan större delan av sveriges befolkning vara dyslektiker??? Hur jävla svårt är det egentligen? Är den svenska skolundervisningen så satans undermålig att människor stavar sämre än vad jag gjorde i första klass? Eller rättelse - jag har ALDRIG stavat så illa. Jag kan stava allt. Utom almenacka. Almanacka. Vad heter det? Det lyckas inte fastna av någon anledning. Ungefär som att jag aldrig i mitt liv kunnat eller kommer att kunna lära mig - att säga "Suggestion". Enkelt, man ersätter eller säger det på engelska. Men för att återgå till språket i skrift. Visst - jag stavar fel. PÅ FINSKA. Inte svenska. Aldrig. Never. Inte en chans. Jag kan skriva för fort, och därmed åstadkomma en del stavfel, men det korrigerar jag i stort sett alltid. Om jag orkar. Men STAVFEL? Så pinsamt. Och talfel. Jag hatar folk som försvenskar engelska uttal. Egennamn är egennamn. Ge fan i att försöka ge dem en svensk klang som ändå bara låter så för jävla illa. Och alla puckade rednecks som inte förstår att det är so lowclass att ge sina ungar engelska namn... för de låter ju för fan ändå förjävligt när den jädra svenne misshandlar ordet på väg ut - speciellt om det är mina krokar av sverige - skånsk engelska - sucks big time.
Jag avskyr rednecks också. Och skåningar. Usch.

Men stavfel.. för i helvete. Det heter inte cyckel eller oranga eller sommrig! Man SER ju att det heter cykel, orange (även i plural) och somrig! Men det jag har stört mig allra mest på sistone - för man ser det så ofta - är särskrivning.
Särskrivning... detta efterblivna fel får håren att resa sig på mina armar och kräkreflexen att darra.
Jätte söt. Super god. Ny badad. Jag dör! Inte nog med att det ser så estetiskt illa ut att man vill spy - dessutom ändrar det  innebörden av meningen så att det blir åt helvete fel. Blir ju syftningsfel!!! *Sliter håret och skriker okontrollerat*
Lär er för helvete. Sammansatta ord skriver man inte isär! Det heter jättefin, skitgod, nypermanentad, superförbannad och så vidare! Ibland ser man till om med riktigt märkliga exempel då folk delar på ett ord som inte ens är sammansatt.

Och det där med dubbel-m. Suck. Har ni fel på ögonen? Det ser väl vilken neandertalmänniska som helst att sommrig ser konstigt ut? Eller? Tydligen inte. Hör ni inte skillnad på tyngden av mdammar och somrig?

Jag kan ingen grammatik. Jag kan inga regler, jag behöver det inte, jag går helt och hållet efter sunt förnuft. Jag tror att min hjärna är beskaffad så att ser jag stavningen av ett ord en gång, så stavar jag det aldrig fel efter det.
Jag tycker att man borde kunna se att det ser konstigt ut när man stavar så illa. Men det kanske inte andra gör. Jag vet inte. Stör mig gör jag iallafall. Kopiöst.

Spöstraff på sånt.

RSS 2.0