Verbal hemorrhage of not so great importance

Har inget intressant att skriva - orkar inte och kan inte. Sjuk som en hund - jag tål inte draget i bilen och allergin är allmänt svårhanterlig idag. Dessutom är jag trött som ett as och näsan rinner så mycket att snoret droppar om jag sitter upp. Handen är dessutom mush igen efter att ha burit feta katter, kört bil för jävla svinfort och burit tungt - fan också - lookin at a severe problem om några år... värker bara jag skriver. Är allmänt neggo idag, men tårta har jag fått för Bror stor fyllde 24 idag och mamma kom upp och tog ut vov och hade med sig tårta. Smakade dock nada eftersom smaklökarna är bedövade av snor.

Det enda intressanta jag kan komma på var egentligen inte så värst intressant, mer bara svinigt äckligt.



Jag trampade på något innan på en av rundorna mellan datorn och tv;n för att byta avsnitt av CSI (säsong 5 nu, jag jobbar på det...) det knastrade till lite men med tanke på alla små kycklingben och sånt skit som katterna leker runt med brydde jag mig inte om att  titta närmare. Mamma frågade vad tusan det var på golvet när hon kom upp flera timmar senare dock. Två stora blodfläckar på golvet och en tunnare lite längre bort mot datorn. Konstigt tänkte jag, inte sett någon ha något sår, såg något i den ena fläcken, och inspirerad som jag var av CSI tittade jag lite närmare på det.... Ett fästingskal modell enorm huge gigant. EW. Måste ha trillat av Ozz och det var tydligen den jag trampade på... Fick lättare kväljningar. Inte bara för min enorma parasitfobi, utan även för att bland det äckligaste jag vet är att trampa sönder insekter. Rys.

Dessutom fick jag en fet änkestöt av helveteskaliber mot soffbordshörnet innan.

Och drömde tonvis med mardrömmar när jag slocknade på soffan.

All in all en riktigt vidrig dag.

Tänkte på att det hade varit lite skönt att bli överkörd när jag var ute med vov.

Ännu en buckla till prishyllan och ett steg närmare finfina titlar :) Cherry blev Best In Show Korthårshona och Kid nominerad till panel men förlorade på målsnöret. Båda två blev bäst i sin färgvariant också. All in all great och värt den förjävliga resan *fan vad arslet och ryggen värker - Kalmar är lååångt bort*

Har haft en sån där jävla slappdag idag, bara slocknade framför CSI så jag missade min sjukgymnast. Men sen kom HANNELE på besök :D Det var så länge sen, så trevligt att bara prata skit och mysa.
Åt Thaikrubb och traskade till Gyllene Prag för att hon fick PMS-munchies och hade cravings för Bananasplit...
Vem är där.... A såklart. Han hälsade inte och såg skitsur ut så jag tittade ut i fjärran och försökte att se oberörd ut.
När ska jag slippa det här?... :(
Men kvällen var väl räddad med lite öl och mer skitprat om värdelösa karlar, och en pava rött hemma hos mig sen.
Men Hannele fick gå till slut och nu sitter jag här med rödvin och Atarax och är lessen och trött.
Såklart börjar hjärnan snurra när den inte är upptagen med prat.
Och alla men och om börjar poppa upp igen, och det gör så ont. Jag vill bara hämnas, göra illa som jag blivit gjord illa.
Men mest av allt hade jag bara velat vakna och se att detta var en ond dröm alltihop. *Väldigt liten och ensam och ledsen just nu*

Jag och Isabelle raidade Framtid idag. Det var smockat med cool stuff för en gångs skull, och jag fyndade faktiskt ett par prylar. Mina fötter dog nästan då jag envist nog tog på mig mina leopardballerinor som är ack så sweet men aj som fan så satans obekväma. Så är det när man har KalleAnkafötter, breda som plankor. Ajaj. Tjackade the cutest mössa, en tjugotalsklockhatt i gult lurv, så söt! Till det facila priset av tie spänn. Hittade till slut de RÄTTA tallrikarna också! (Jag har sedan jag flyttade in i Augusti ägt två mattallrikar, stulna från min käre broder, och det har varit lite halvknepigt sådär - jävla diskande...) men lyckades hitta tre "Focus" från Rörstrand som matchar mitt underbara brunorange 70talskök perfecto, och ett par "Ax" från Uppsala Ekeby. Och ett par djupa Focus också... ni vet mitt satans porslinsberoende....
Och bööööööööööööööööööööcker. Fler till samlingen som ligger i påsar och bananlådor i högvis i alla källare släkten äger för att jag inte har plats med dem... Hittade bland annat "Njals Saga" och en riktig pärla - en gammal vacker upplaga av Lewis Carrolls verk - bl.a. Alice i Underlandet :D Och förstås klassikern "Dirty Weekend" - pissed off hondjur tröttnar och slaktar handjur... Pärla. All in all gut.

                                                                                

Nu hinner jag väl dra i mig ännu ett par giftpinnar och käka nåt innan jag ska till mentalhygienisten.
Det är typiskt, när man för en gångs skull mår någorlunda okej, ska man till pyssologen och må kass igen.

Ikväll drar jag och Isabelle ut till Lina på bonnalannet och kikar på Peterbaldbebisarna - spänd - eftersom där är en liten chokladspotted sak som väntar på mig om den duger... Iiiih. Ska fota - promise :D

för att ni är så underbara vänner, familj och kompisar. Isabelle som kommer med förnumstiga råd och försöker peppa mig, och Lina för att du är så nykter och smart och bekräftar att aset är värt att klippa totalt med, för att ni erbjuder er att hjälpa mig med Ozzy om molnen blir för tunga och orken tryter. Markus för att du hjälper mig så gott du kan och Mamma för att du aldrig ger upp ens om vi är omöjliga alla tre. Mariel för att du är den underbaraste i världen och Isa för att du är världens bästa på att dissa fanskapet och göra mig på bra humör. Hannele för att du är så snäll och Ellen för att du uppmuntrar mig med dina kommentarer :) Tack även till Molly för att du är så söt och kommenterar fast du inte en känner mig :)

Känns jobbigt men jag är tacksam att jag iallafall har människor i mitt liv som betyder något och att jag inte är ensam, fast det känns så ibland.

Bara så trött. Så mycket skit. Och ingenting samtidigt, bara sjunker djupare och djupare för varje steg känns det som.
A det jävla satans aset drog en trevlig stunt idag. Jag har hållt vad jag lovade, jag har inte kontaktat honom öht sedan jag sade att han var luft för mig, på grund av det han gjorde. Eller inte gjorde. Hur man nu ser det. Så han kan inte påstå att jag har besvärat honom. Idag får jag ett sms om att han inte vill dela vårdnaden om hunden längre och att någon av oss får ta honom. Cute. Han VET att jag när jag är i uruselt skick inte kan ha honom. Så vad har jag för val?
Och jag skulle kunnat mörda honom för det, för att han ställde mig inför ett sådant val.
Jävla SVIN.
Men efter dividerande kom vi fram till att vi skulle försöka ha honom varannan vecka eller nåt sånt. Så fick vi se hur det fungerade.

Jag hatar honom. Innerligt. Och jag ångrar att jag slösade så många år på honom. Och att han lyckades lura mig så.
Att han var ett as. Trots att jag trodde det motsatta.
Och att jag slösat ett helt år av mitt liv i en grå dimma av känslomässig limbo på ett sådant scum, utöver de 6-7 jag slösade på att leva med honom.
Och det värsta av allt - är att jag älskar honom än. Det äcklar mig.

Någon dag går det över. Om jag står ut så länge. Men jag får väl göra det.
Bara så trött. Vill sova mer. Ett år minst.

Det ville sig så att jag såg SATC med Isabelle idag. Skulle gått med någon annan från början, men det blev inte så, då denna någon vägrade svara i telefonen och jag blev sur/ledsen/arg/whatever. Men vi gick iaf. Och det var trevligt. Även om A;s bästa vän satt på samma rad, det gjorde mig deprimerad.

Lite tröst av alla sjuka repliker, roliga scener och sjukt gorgeous outfits (förutom de där lila pjucksen - seriöst???) men egentligen blev jag mest heartbroken... Det var så jävla jobbigt att se allt sluta så fucking cheery och grejt för alla inblandade - jag vill ju också ha det så! Och hela grejen med bröllop känns av naturliga skäl minst sagt jobbig när man blir dumpad av sin fucking fästman och närmar sig det satta datumet.
Jag är så jävla avis på alla som är så fucking lyckliga och går runt och flinar och håller handen och nojsar - I fucking want to kill you all. Bara meja ner med en M1;a, right on!

Det märks att jag inte tagit mina "Jag-bryr-mig-nada-piller" idag. Heja Atarax. Och helt lagligt också. Och att jag är så fucking lucky att den klena skiten ens verkar på mig. Fick ringa om ett recept idag, men läkaren vägrade skriva ut mer än 25 i veckan åt mig. Och det är väl egentligen bra. Men då får jag hushålla med skiten. Men brorsan har mer, så det är väl lugnt antar jag. Men idag bryr jag mig - och det är inte bra. Jag vill trubbas av, slööö kniv är poängen med det hela, att inte bry sig så nämnvärt om ens next of kin blir slashad av en serial eller en bil kör ner en femåring rakt framför en.
Att resonera som så att "aaaaaaaah, oooooojjj."
Cause it makes me go on. Och dagarna går. Och blir veckor. Och så småningom lär jag väl glömma allt under den där lätta slöjan av "I-don´t-give-a-crap". Och vakna en dag och inte behöva skiten mer.

Jag är bara så deprimerad. Eller tja. Apatisk antar jag är ett bättre ord. Och resignerad.

Jag stör mig inte ens på något. Klarar inte ens att skriva något vettigt, för jag orkar inte störa mig.
Orkar inte JAG störa mig, cpneurotisk, apcynisk, lättirritabel häxa med elak tunga.... DÅ är det illa.

Fuckin´ cheer me up.

så gick ännu en dag av mitt liv för att aldrig komma åter. Referens till Jonas Gardells bok om hur jävla meningslöst och trist livet i största allmänhet är. Jag har inget liv. Jag är uttråkad. Poppar Atarax för att inte bry mig. Slappar, glor på CSI, sitter framför datorn hela dagarna eller sover. Suck.

Idag insåg jag något om A. Något som knäckte mig totalt. Jag tänker inte gå in närmare på exakt vad som föranledde mig till insikten, men låt mig säga som så att det iallafall fick mig att inse att han verkligen inte bryr sig om jag lever eller är död. Och det gjorde mer ont än något jag varit med om. Tiotusen gånger mer än dagen då han gick. (Ett år och en dag sedan). Och jag kan inte riktigt greppa det. Och det är tur att jag är kvar i en luddig dimma av bakfylla. För jag känner det inte så vasst som jag hade gjort annars. Och jag kan kanske stå ut nu. Nu är det slut iallafall. Jag tänker inte hoppas mer. För skillnaden är nu att jag inte längre vill hoppas mer. Känslorna är där fortfarande, och de lär dö ut långsamt, för de är av det starkare slaget, det segare och mer långlivade. Men hoppet har jag mördat. Och viljan. För just nu - ser jag mest bara förakt och hat mot honom. Jag är i helvetet just nu. Men tack gode gud för baksmälla och en mjuk säng. Jag sover bort det - det hjälper alltid.

nu är klockan över tolv. Det är midsommar. Det är den 20;e. Jag tror jag behöver hem till mamma idag. Jag behöver barnvakt idag. Jag skakar.

den där jävla lilla äckliga babyhoran och den satans jävla efterblivna horbocken - skulle vilja slita ut deras tånaglar och hälla typ tabasco i såren. Satans jävla äckel.

Så jobbigt att det pendlar så. Varit en lugn dag tills jag träffade A. Bara helt oviktigt, han hämtade upp ny hundmat till Ozzy. Jag fick panik. Jag står inte ut - jag vet inte vad jag ska göra. Jag pallar inte mer. Och imorgon är det den 20;e. Och jag vill bara krypa in under sängen och försvinna så ingen någonsin hittar mig igen för jag orkar inte mer. Och jag vill inte äta Atarax för jag blir så trött och får så ont i huvudet av dem och jag får panik och jag pallar inte mer. Och jag hatar honom jag vill basha in hans pannben fast jag älskar honom så det gör ont. Och jag står inte uuuuuuuuuuut! Och jag hatar den där jävla vidriga tavlan men den är den enda som jag kan känna igen mig i just nu för jag vill bara att mitt huvud ska sprängas för jag blir tokig om det inte gör det. Och jag klarar inte att träffa honom och jag klarar inte att inte göra det och nu regnar det också! Satans jävla helvetes jävla BAJSBAJSBAJS!

Bimbos eller coola brudar?

Jag begriper inte det här. Vad är problemet? Folk är störda i huvudet på riktigt. Total kalabalik angående den nya Sex and the city filmen! Aftonbladet: "Filmen splittrar det svenska folket". Poll: "Bakåtsträvande och dumt" eller Frigörande och underhållande?" Hans Wiklund: "Är du kvinna och gillar Sex and the city? Då förtjänar du bara hälften av vad en man tjänar i lön. Inte en krona mer". Jag bara gapar.

Det är vansinnigt!

Jag älskar Sex and the city. Och den som kommer och kallar mig för bakåtsträvande (det är jag i mångt och mycket då jag inte tycker om vårt teknikfixerade, framgångscentrerade och läskigt innovativa - i negativ bemärkelse - samhälle) men i fråga om kvinnlig frigörelse? Ha! Tillåt mig skratta. Jag har alltid, och kommer alltid - att göra precis vad fan som mig behagar - och jag skiter fullständigt i könsroller och genusmönster, och regler för vad som är passande eller ej. Jag är inte feminin och jag är inte pojkflicka, jag är mig själv, varken mer eller mindre, och kön är en fullständigt illegal sak för mig. Jag kan generalisera i fråga om att jag hatar män, och kan också säga jag hatar kvinnor, men det jag egentligen hatar är konstruerade mönster och roller som sätts som standard för lämpligt uppträdande och beteende. Jag hatar idioter, vare sig de har en fitta eller en kuk, och det finns gott om idioter i båda könen - i hannarnas överväger nog idiotismen, men jag skyller det på testosteronet och vår samhällsmodell som premierar gorillabeteende och neandertalfasoner. Jag är inte feminist, av anledningen att jag inte föredrar det kvinnliga könet, och inte fokuserar på deras uppståndelse från samhällets rännsten - därför att jag inte anser att vi befinner oss där, mer än i våra egna huvuden. Inte i Sverige 2008. Kräv vad du förtjänar och du får det - det hänger på dig. Okej, nu hårddrog jag det, det finns könsdiskriminering, och mycket av det dessutom, men jag håller hårdnackat fast vid att det är alla stackars kvinnor som låter sig själva nedvärderas till stackare som gör det möjligt för de feta partiarkerna att hålla er i koppel. Gör för fan uppror mot det och ni får vad ni förtjänar! Jag har kämpat för respekt varje dag i mitt liv, och jag har för det mesta fått det - ingen har ens ifrågasatt det! Jag kan bli så förbannad på brudar som själva låter sig tryckas ner och behandlas sämre för att de inte är födda med kuk. I mina mest ilskna ögonblick tycker jag det är rätt åt de dumma jävla brudarna - men egentligen vill jag nog att de också ska få sina rättigheter. Mern någon med mer balls än de får ju stå upp för dem - för de klarar ju för fan inget själv. Men återigen - individer! Inte kön.
Jag är ekvalist om något, lika rättigheter för alla, oavsett kön, etnisk tillhörihet eller något annat.
Men egentligen vill jag inte vara något - det borde vara en självklarhet, och inget som skulle behöva uppmärksammas alls egentligen. Men nu lever vi inte i utopia, utan den här sunkiga världen som vi får göra det bästa utav antar jag.

Så sparka in pungkulorna på alla A-holes - oavsett om de är karlar som tror de har förtur till the goodies för att de har ett svettigt bihang i brallan, och sparka in pannbenet på de dumma jävla ursäkterna till brudar som låter sig trampas rundor på hur fan som helst.

Men Sex and the city var det! Jag kan inte förstå det här - det är fan ta mig helt otroligt att det kan bli sådan uppståndelse?
SATC-brudarna anses vara korkade, bakåtsträvande och negativa förebilder för unga tjejer för att det enda de fokuserar på är att skaffa sig en karl?... Ehh... Missat något? Typ hela serien? Var och när genom seriens vad är det - sex säsonger? - har tjejerna uppfyllt kriterierna för korkade brudar? Miranda är jurist, gift och har barn samtidigt, Carrie är en framgångsrik kolumnist och författarinna, Charlotte har ett galleri och har pengar som gräs, Samantha är PR-konsult och betar av karlar som andra byter underkläder. De knullar med vem fan de vill, när de vill, hur de vill, de säger vad de vill ha, och ser till att skaffa sig det. De har skinn på näsan och är faktiskt helt okej individer av det kvinnliga könet, då de inte går i ledtyglar för några stuck upp gubbar, utan klarar sig själv och försörjer sig själv. Serien behandlar ämnen som vänskap, sex, bröstcancer, förhållande med yngre män (hur ofta ser man det?!?), problemet med att skaffa barn och trycka in det i karriären, brustna hjärtan, ångesten för att vara ensam och inte dela sitt liv med någon. Vardagsproblemen vi alla har!
Varför är det så skamligt? Att eftersträva att hitta den rätte, på vilket sätt är det fult? Som om inte alla vill ha kärlek och ha någon att dela sitt liv med? Är det konstigt? Införpackat i den glammiga, rika, ytliga världen de lever i är de människor som alla andra, som har samma problem som alla andra, och det är det alla gillar med serien - de är som vi, bara lite rikare. Dessutom blir man glad av att se att inte alla kvinnor på duken porträtteras som menlösa våp som trippar runt efter en karl och kvittrar. Såklart handlar serien också om ytliga saker - skor, mode, utseende och sådant - men och?
Jag gillar inte överdriven ytlighet, av anledningen att jag tycker livet innehåller så mycket mer än så, men som om det finns särskilt många som inte bryr sig ett skvatt? Jag bryr mig inte så värst mycket, men inte fan går jag utanför dörren iklädd precis vad som helst - jag vill ha snygga kläder för att framställa mig själv på det sättet jag vill framstå. Jag står inte framför spegeln en timme innan jag går ut, men visst fan föredrar jag att hinna att kladda på mascara iallafall. Jag rakar inte benen regelbundet, men nog fan tycker jag också det ser bättre ut med släta ben till en snygg kjol.
Jag lägger inte särskilt stor vikt vid det, men nog fan bryr jag mig iallafall tillräckligt för att inte vilja se ut hur som helst.
Och de flesta bryr sig mer än jag - och vad är felet i det? Så länge man har något annat i huvudet - är det ett brott? - eller en dödssynd? Alla bryr sig mer eller mindre. Lever man i en konkurrensinriktad värld bryr man sig mer, och det är roligt med mode! Men tjejerna i serien/filmen är alltså blåsta bimbos för att de gillar kläder och fokuserar på att hitta en karl - när det är samma synder vi alla gör oss skyldiga till? Ge er för helvete!

Hans Wiklunds oförglömliga citat där ovan bokade honom precis en plats i det djupaste, mest glödheta helvetet för manschauvinister. Hur kan man vara så urbota jävla dum??? Han tyckte dessutom att man hellre skulle gå och se "Hulken". Ja, visst, det ska jag göra. För det är ju mycket mer givande och mer kvalitativt. Smak är smak.
Men det där var bara så jävla korkat. Han tog tillbaka det litegrann senare, när aftonbladet (som för övrigt är en skitblaska, men även blinda hönor finner korn) konfronterade honom med uttalandet, men sagt är sagt din jävla bock.
Han var en idiot redan innan, i min värld, då han har så jävla taskig smak och kan nada om film - men nu - nu är han bara en total jävla A-hole som borde rullas i tjära och fjädrar och få springa gatlopp med ilska brudar misshandlandes honom med stilettklackar.

Jävla tönt

Jag ska se filmen snart - och längtar - och väntar - för det är roligt, det är underhållande, och det är inte på något sätt kränkande för tjejer. Snarare tvärtom om något i så fall.

Kattungeintressenter på ingång. Säger som Molly, fan vad gitigt att sitta och behöva kiss ass och le krampaktigt och prata sig varm och sälja när man inte ens har något att sälja för tillfället. Visst, har man kattungar och vill ha dem sålda, men annars... suck. Men kanelbullar utfodrar jag dem inte med! Smile now cats!

En liten sådan här har precis fötts till mig! Fick ett mail av min kompis och min efterlängtade Peterbaldhona har fötts ikväll. :D Glaaaaaaaaaaaaaad!

Den här bilden får mig att gapskratta varje gång jag ser den. Den är så underbar. Den sköna donnan heter Bibi och tillhör en uppfödarkollega till mig. Jag ska skriva ut den och hänga den bredvid sängen så vaknar jag med ett leende varje dag.

Jag fucking hatar jänkare. De är så satans efterblivna och outbildade att man vill banka i lite vett i huvudet på dem med en jävla knölpåk. Ok. Statens fel - ett outbildat folk är lättare att styra, och puckon ifrågasätter inte.
Men seriöst - någon av dem borde väl försöka lära sig någonting på egen hand? Bomba dem härifrån till evigheten för helvete. Heja Bin Laden.

Fast okej - det här är hejdlöst roligt - jag har aldrig någonsin sett vuxna människor ha en kunskapsnivå lägre en en svensk fjärdeklassare...

Det finns en arabisk man som brukar sitta utomhus och prata i mobiltelefon. Han sitter i trappuppgången bredvid min, hur ofta som helst, och pratar och pratar och pratar. Jag har stört mig på honom, för att han sitter och pratar på arabiska och skrattar ibland när jag kommer. (Det är enda stället med en askkopp, så jag fimpar där när jag kommer tillbaka från kvällspromenaden med Ozzy, och annars också). Paranoid och självmedveten som jag är har jag fått för mig att han skrattar åt mig - alltså hata. (Jag är så egotrippad att jag tror att alla bara fokuserar på mig - som om de inte har viktigare saker för sig). Iallafall.

Jag kom promenerande precis, och då jag precis tänt en cigarrett, slog jag mig ner vid bänken precis utanför trappuppgången. Man ser inte ut, så han kan inte ha sett mig. Då hör jag någon som sjunger - lågt och precis hörbart.
Undrar först var det kommer ifrån, men inser att det kommer från trappan vid ingången.
Han sjunger på arabiska, lågt och mjukt. Jag kan inte många ord på arabiska, men så mycket förstår till och med jag - att han sjöng för någon han älskade, det hördes på hans ton. Jag satt knäpptyst och ville inte störa, och bara lyssnade.
Då hör jag att han börjar gråta.
Och han pratar en liten stund. Och det enda ordet jag hör, och det enda ordet jag förstår - är Habibi - raring/älskling.
Jag fick en sådan stor klump i magen och i halsen, och istället för att fimpa i askkoppen som jag alltid är noggrann med, kastade jag den på marken och nästan rusade förbi honom för att han inte skulle se att jag också grät.

Jag undrar vem det är han saknar så.
Var finns den personen? Långt borta antagligen.
Och plötsligt förstår jag varför han sitter där hela nätterna, och pratar och pratar och pratar.
För att vara ensam, för att få sitta i fred i natten och prata.

Jag förstår saknad, och jag kände så för dem.
Jag önskar någon kunde sjunga för mig också.

                                                                                

Jag och bror liten gjorde stan idag - han skulle skaffa sin första piercing och jag skulle följa med som moraliskt stöd, plus att vi skulle på hårfärgsjakt. Ett superoväder överraskade oss och jag tänkte köpa en regnjacka. H&M har haft helt underbara regnkappor - min favorit var en svart med små äpplen i pastellrosa och blått på, men den fanns såklart bara i storlek pytteanorektisk - som om jag skulle få in mina behag i den... Så det blev den svartvita varianten med rosetter. Den var ju söt iallafall. Hittade också arméjackan jag spanat på så länge men inte hittat i min storlek - WEE! Plus en massa annat onödigt trams såklart. Bror liten - Matti - fick sin piercing, till sin besvikelse först med stav för läkningen, men ringen lär i nförskaffas på dagen när han får byta... och vi hittade till och med hårfärg efter mycket om och men. Jag är för snål för att betala porto på 60 spänn från Shock, så det var ju glädjande att Buttericks hade de smaklösa punkfärgerna. Var egentligen ute efter en annan nyans, men jag är inte så skraj för att försöka med lite av varje.
Tangerine blev det iallafall. Fick packa oss till Citygross för att köpa kattmat - den var slut :(
Dyrt är det att utfodra dem med butikskäk istället för slaktavfall, och mer än lovligt dum kände jag mig med mitt jättelass av grishjärtan, knorrar, kycklinglever, njurar, tonvis med kycklingvingar och fläskfärs... Kassörskan tittade lite konstigt...

Morsan bjöd på käk - sweet, eftersom jag inte hade orkat laga misstänker jag. Friserade, färgade och blonderade brorsan och nu är jag bara helt slut efter en hel dags jävla rännande.
Fast ett inlägg till kommer, men det var så fint så det vill jag inte blanda med det här svamlet.

Vaknade med ett ryck vid tio över sex och kunde knappt andas. Drömde mardrömmar om A. Jag skrev ett långt mail till honom igår natt om hur jobbigt allt är. Och drömde om att jag fick svar och det var helt vidrigt. I drömmen sade han en massa hemska saker om vad han gjort - och jag blev orolig för honom. Dessutom sade han en massa andra jobbiga saker. Vaknade kallsvettig och illamående och var tvungen att gå och se om han svarat och det var sant.
Det var det inte. Rökt ett par cigarretter. Mår ännu mer illa. Solen skiner. Det kunde bli en fantastiskt vacker dag.
Men inte här. Jag har inga vackra dagar.

Ojdå. Min slackerdag blev inte som planerat. Jag slocknade på soffan mitt i det första avsnitett av CSI, och sov bort hela dagen. Brorsan ringde och ville spela biljard... haha Vi får se, vi tar en bia först så får vi se om vi giter spela efter.
Det fanns inte överdrivet mycket att välja på som vanligt, så det blir M. Night Shyamalans nya - "The Happening".
Suger säkerligen åsneballe - men det duger väl - giter inte sitta instängd här - får panik.
Återkommer med en dräpande recension...

Pigg som en mört nu, och inte alls bakfull! Öl är verkligen bäst.  Vi spelade biljard, och det gick rätt käpprätt åt helvete för min del - seriöst - fy fan vad kass jag var! Tragiskt. Speciellt som han är urusel och trots det vann tre gånger över mig....
Vi ended up tittandes på "The Host", men jag slocknade ca femton minuter in i filmen och sov gott tills den var slut... Sen sova, men det blev inte så mycket av den varan. Ljuset störde mig, katterna störde mig, allt - tror inte jag har sovit mer än ett par timmar, men pigg är jag - überpigg rent utav. Lite störigt med tanke på att jag hade planerat en slackersöndag med massor av gott att äta och massor av CSI och så tänkte jag kolla in den nya tonårslebbserien "Sugarrush" som är så kritikerrosad... Vi får se hur länge jag klarar att sitta still helt enkelt.



Jag ska göra Ceasarsallad - åååååååååhhhh så gott och så har jag införskaffat mina favoritkakor - "Havre och himmelrike", helt sjukt goda havrekakor - smakar hemmagjort! Och så choklad. Och Pepsi. Alltid Pepsi. Går inte att leva utan. Katterna fick också lyxlunch - maten är slut så jag måste beställa - men de fick "hålla till godo" med fläskfärs med (laktosfri) grädde... Bara stackars Ozzy som får knapra på sina torra äckliga dietmatstorrfoderkulor... Usch.

Magnus sov över och vi hade en intressant konversation om teologi och katolska kyrkans maktbaserade urval av de bibliska skrifterna, såhär på morgonkvisten. Inte för att vi var eniga om allt direkt... Jag föredrar att tro på alla konspirationsteorier om Prieure de Sion och sån annan skit, medan han som alltid är krass och en torrboll :D
Det blir ju roligare om världen är lite mystisk. Jag är en historienörd... Nörd i alla avseenden i och för sig...
Dags att hitta något nytt att snöa in på - det lär bli just religiös konspiration tror jag.

Jag kände för att åka och slå ihjäl lite fisk nånstans - behöver lite friluftsliv tror jag. Men bror min är incommunicado.
Fuckin´ A-hole.

Jag har inget liv. Nu ska jag tröstäta.

Och Isa din jävel - jag får fortfarande inte tag i dig!

Jag dör av tristess! Jag lovar, kommer inte någon inhoppande i stringkallingar och dansar macarena snart med ett gäng ballonger så dör jag. Jag svär. Det är sant! Ingen finns att få tag i. Mariel komme rinte ner på flera veckor än från jävla lappträsk, Isabelle är på Dolly med sin farsa den jävla kossan (no offence Isabelle, men du är faktiskt en jävla kossa som får gå när inte jag får), Lina är också på Dolly med hela jävla tjocka släkten, mamma jobbar så jag kan inte åka dit och tjuvsippa vin, brorsan svarar inte i telefunen, Isa den jävla slynan går inte att få tag i på något vänster - motivera för mig varför du 1)Har mobilen avstängd - finns det verkligen någon som helst anledning att ha den avstängd??? 2) Du köpte ju precis en ny telefon - har du slått sönder den med? 3) Jag har mailat, skrivit i din blogg, på helgon, you name it! Var det inte du som sade att jag kunde få tag i dig på nätet? Snart går jag hem till dig och skriker på finska i din brevlåda!  Du är den enda som kan hjälpa mig! Ge mig nåt att göra - vi går ut och super, slår sönder bilar (hehe), tittar på film, whatever!!! Jag döööööör!

Seriöst - jag MÅSTE städa. Detta är fruktansvärt. Jag har inga rena bestick/tallrikar/glas/något, kattsanden ligger i drivor, smutstvätt, böcker, tidningar, anteckningsblock, godispapper, ihopknycklade cigarettpaket, läskflaskor, kattleksaker och kycklingben (jag råutfodrar djuren) ligger precis överallt. Jag är något så sorgligt som en extrempedant med ADD - vilket blir tämligen jobbigt.... Jag vill ha det snyggt och städat - men min hjärna bråkar med mig och riktar koncentrationen på annat, och så blir det inte gjort. Tidigare har jag varit lyckligt ovetande och bortskämd med att ha en väldigt huslig sambo som slet järnet medan jag i mitt förvirrade tillstånd yrade runt och lyckades missa stöket om jag så trampade rakt i det. När rumskompisen är hemma försöker jag hålla någorlunda ordning, för hans skull - men så fort han reser bort - shit, då tittar grisen i mig ut. Jag  hatar det. Men nu jävlar. Projekt sovrum skall tas itu med om jag så dör på kuppen. (Vilket det säkerligen finns en avsevärd risk för med tanke på storleken på de dammråttor jag sett smygandes rundor under sängen. Det kan hända att de drar in mig där och så syns jag aldrig till igen.)
Där är inte städat på... tja... X antal månader. Kattburar, burskynken, kläder i drivor (och då menar jag drivor!), tyger, kartonger, skor och annan skit ligger i högar som når mig till midjan. Jag måste seriöst skiljas från några plagg iallafall nu tror jag... Men varje gång jag ska göra det - så slutar det med att jag står med en påse med en ynklig tröja och ett par byxor i - jag älskar ju varje plagg så! Fast jag aldrig använder ens en tredjedel. Kanske inte ens en fjärdedel.
Men nu jävlar. Sovrummet ska röjas ur - den där förhatliga cd-hyllan ska kastas - vilket den varit på väg att göras i ett år nu, det har bara inte blivit av - (vilken fruktansvärt onödig möbel???), det ska dammsugas, moppas, diskas, putsas, donas och fejas - och kanske jag till och med tar fönstren - så katterna kan se ut när de sitter och försöker spana ut mellan smutsfläckarna. IDAG är jag hemmafru.

Det ösregnar och jag sitter och tittar på CSI. Med Ostkaka! Namnam. Har ni aldrig provat det föreslår jag att ni gör det - det är så vansinnigt gott att man kan äta ihjäl sig på det. Med hallonsylt... Slurp.

Helt död. Sovit en massa på soffan, nu har jag ont i huvudet och är helt slö och gäspig. Jag får skylla mig själv antar jag.
Jag gör inget annat än sover och tittar på CSI. Avsnitt har jag så det räcker iallafall - sisådär en sextio jag inte sett...
Tror kvällen får fortsätta på samma sätt - gå ut med Ozzy, gå och handla samtidigt - onyttigt skit man kan knapra på - och mer CSI. Hela huvudet snurrar av fingeravtryck och medicinska analyser.
Jag är sååå tråkig.

Skitjobbig dag idag. Vet inte ens vad det är. Jo, det vet jag. Jag drömde om A igen. Lång dröm, och jag vaknade ännu en gång jätteglad och fortfarande inne i drömmen, och kopplade sen som vanligt att det inte är så. Och blev ännu mer ledsen än vad jag varit de senaste dagarna. :(
Jag tänker på honom varje dag. Varje timme snarare. Men vissa dagar är det inte så tungt. För då är jag upptagen med annat, så att jag inte hinner. Men vissa dagar, som idag, är det nästan outhärdligt.
Förlusten och sorgen maler i huvud och hjärta, i hela kroppen. Jag fattas honom.
Och jag vet ju - att det aldrig blir så igen. Jag är inte naiv. Jag är inte dum. Men hur slår man ihjäl hopp?
Jag är ensam.
Och förtärs av mina hatiska tankar och hämndönskningar.
Och svartsjukan förgiftar mig. Jag vill henne ont! Och honom! Och dte är så jävla orättvist!
Och så jävla fel. Hon är fel för honom. Jag är rätt. Och han är så jävla dum - varför gör han såhär - varför är allt så jävla komplicerat? Varför kan det inte vara enkelt? Allt jag vill ha i hela världen - det enda jag velat ha sedan första gången jag träffade honom - det enda jag ber om - det absolut enda - är honom.
Och det är det enda jag inte kan få.
Men jag kan inte ge upp. För då går jag under.

Jag har egenhändigt stulit min wallpaper från nätet - designen står en av mina absoluta favoriter för - jag är absolut tokig i hennes grejer - och nästa tapetseringsprojekt blir hel klart med någon av Hannas alster.
Just denna passar mig extra bra... ni ser väl rådjuren som traskar runt? Ska bara orka fixa storleken så att den blir optimal, men det pallar jag inte just nu.
Hanna har arbetat för flera stora designföretag i Sverige, såsom Rörstrand och Borås men också för internationella jättar som Anna Sui. Jag har varit tokig i hennes tapeter sedan jag såg de första kollektionerna. "Katträd" är en av de snyggaste tapeter som finns i hela världen - den slår Josef Franks med hästlängder. Den ska upp i mitt sovrum tycker jag. Men vi får se - kostar ju en förmögenhet.


Checka in hennes stuff på www.byhanna.com

Mötet avklarat. En styck tant från AF, en styck tant från FK, och min psykiatriker. Jag bröt ihop totalt och bölade och snorade. Hade förberett mig för mötet genom att göra - ingenting. Osminkad, smutsigt hår, svettig, lökig och med skitiga kläder. Kändes rätt vidrigt, men kände att de behöver SE hur jag mår. Konspiratoriskt? Njä, jag mår skit - men jag vet också med mig att jag är duktig på att dölja det. Hur framstår man om man kommer till ett sådant möte piffad, snygg och tiptop? Kanske lite väl funktionell? Det är jag inte, men det hade sett ut så.
Iallafall - summa summarum - de ville hjälpa mig, och jag är nu sjukskriven ett halvår framåt, och läkaren ska skriva ett utlåtande för att ansöka om aktivitetsersättning under två års tid parallellt med rehabilitering. Känns så skönt - även om det kan gå illa och  de inte beviljar det - men det får jag ta då i så fall. Fast samtidigt läskigt - kan inte riktigt föreställa mig detta i två år till - fy fan. Jag klättrar ju redan på väggarna. Men vi ska försöka fixa lite sysselsättning först på väldigt låg nivå och ansvarstagande, men gradvis mer. Till exempel ett par timmar i veckan på en ridskola som extrahjälp på lektioner, på någon djurklinik eller liknande. Jag ska se över vad jag skulle kunna plugga på distans också. Ska se om Lina vill ha hjälp på sitt trim några timmar i veckan, bara för att komma ut lite. Jag är ju ingen mästerfrisör när det kommer till hundar (bara människor) men helt tappad bakom en vagn är jag ju inte heller - jag har trots allt en pudel.
Känns konstigt nu. Får se hur det utvecklar sig.

Jag har trillat genom maskorna i systemet. För att jag arbetat sedan jag var 16, betalat skatt och visat att jag ÄR förmögen till det, vill ingen hjälpa mig när jag inte är det. Så idag ska jag på möte med min psykiatriker, psykolog, arbetsförmedlingen, försäkringskassan och förhoppningsvis en socionom, och slutsatsen av det hela ska väl bli att det en gång för alla ska beslutas vem fan som egentligen HAR ansvaret för mig, och vem fan som ska hjälpa mig, och vem fan som ska betala kalaset. Jag är så trött på allt det här att jag inte ens orkar gå dit egentligen. Jag har fått försöka styra upp allt själv, och det är inte min uppgift. Uttänjd och trött. Nu jävlar får de fixa det här. Wish me luck.

Snart är det den 20 Juni. Årsdagen för när mitt liv gick i spillror, pulvriserades till stoft som blåste iväg och som jag aldrig lyckades sopa ihop innan det var för sent. Jag har fortfarande inte fattat det. 6 ½ år åt helvete. Att han nu har en annan, att han knullar någon annan, pussar någon annan, älskar någon annan. Jag skiter fullständigt i om någon tycker att jag är patetisk. De som vet hela historien vet att jag inte är det. Har man haft sitt livs kärlek kan man skilja the real deal från fucked up försök. Jag vet inte hur jag ska överleva varje dag knappt. Hur fan ska jag fixa den 20;e?
Supa mig redlöst berusad och däcka och sova bort hela dagen. Fast då drömmer jag förstås. Om honom.

Den 12 Oktober skulle vi ha gift oss. Varit förlovade i fem år. Firat 8-årsdag på nyårsafton. Den 12 Oktober finns en avsevärd risk att jag tar livet av mig.

                    


                                                                   

Jag vill ha så mycket saker. Och är så pank. Jag vill ha biljetter till Dolly på lördag. Men de är slut och kostar väl en 4000 på svarta marknaden... Jag vill ha ett par riktiga snygga Ray-bans istället för H&M;s plastskit för 59;90. Jag vill ha en Litterrobot så jag slipper rensa kattlådor - men de kostar ju tusentals spänn. Jag vill ha de lejongula Campus Adidas har släppt. Och de rosa sago-Converse-skorna, och de orange Nike Cortez Vintage Nylon. (Det märks inte att jag är skoälskare?) Och jag vill tatuera mig. Och jag vill ha en sphynx till. En chokladvit flicka tycker jag låter bra. Och en fet resa till typ maldiverna. Och en stor hög med cash.

Nej jag vet vad jag vill ha.
En snuskigt rik sugardaddy med taskigt hjärta. Så ska jag nag him to death och steal the stålar.

Jag hittade snyggaste färgen ever. Isadora Wondernail Flashy Pink och den inte fullt så snygga, men nästan - Glorious Orange. Fler lär införskaffas. Jag älskar verkligen nagellack. Nog för jag har nedbitna naglar, men det är högst medvetet - jag skiter fullständigt i om andra tycker det är fult med korta - personligen vet jag få saker som är så äckligt som långa naglar. Allt över fingerkanten är oacceptabelt. Rys. Killar får inte ens ha en millimeter vitt på nageln. Usch.

Men iallafall - Flashy Pink - sinnessjukt snygg färg! Perfekt nyans av Hot Pink. Sweet.

En av de saker jag avskyr mest av alla de otaliga saker jag avskyr -  är människor som inte kan stava. Dyslektiker - ja okej - men inte fan kan större delan av sveriges befolkning vara dyslektiker??? Hur jävla svårt är det egentligen? Är den svenska skolundervisningen så satans undermålig att människor stavar sämre än vad jag gjorde i första klass? Eller rättelse - jag har ALDRIG stavat så illa. Jag kan stava allt. Utom almenacka. Almanacka. Vad heter det? Det lyckas inte fastna av någon anledning. Ungefär som att jag aldrig i mitt liv kunnat eller kommer att kunna lära mig - att säga "Suggestion". Enkelt, man ersätter eller säger det på engelska. Men för att återgå till språket i skrift. Visst - jag stavar fel. PÅ FINSKA. Inte svenska. Aldrig. Never. Inte en chans. Jag kan skriva för fort, och därmed åstadkomma en del stavfel, men det korrigerar jag i stort sett alltid. Om jag orkar. Men STAVFEL? Så pinsamt. Och talfel. Jag hatar folk som försvenskar engelska uttal. Egennamn är egennamn. Ge fan i att försöka ge dem en svensk klang som ändå bara låter så för jävla illa. Och alla puckade rednecks som inte förstår att det är so lowclass att ge sina ungar engelska namn... för de låter ju för fan ändå förjävligt när den jädra svenne misshandlar ordet på väg ut - speciellt om det är mina krokar av sverige - skånsk engelska - sucks big time.
Jag avskyr rednecks också. Och skåningar. Usch.

Men stavfel.. för i helvete. Det heter inte cyckel eller oranga eller sommrig! Man SER ju att det heter cykel, orange (även i plural) och somrig! Men det jag har stört mig allra mest på sistone - för man ser det så ofta - är särskrivning.
Särskrivning... detta efterblivna fel får håren att resa sig på mina armar och kräkreflexen att darra.
Jätte söt. Super god. Ny badad. Jag dör! Inte nog med att det ser så estetiskt illa ut att man vill spy - dessutom ändrar det  innebörden av meningen så att det blir åt helvete fel. Blir ju syftningsfel!!! *Sliter håret och skriker okontrollerat*
Lär er för helvete. Sammansatta ord skriver man inte isär! Det heter jättefin, skitgod, nypermanentad, superförbannad och så vidare! Ibland ser man till om med riktigt märkliga exempel då folk delar på ett ord som inte ens är sammansatt.

Och det där med dubbel-m. Suck. Har ni fel på ögonen? Det ser väl vilken neandertalmänniska som helst att sommrig ser konstigt ut? Eller? Tydligen inte. Hör ni inte skillnad på tyngden av m i dammar och somrig?

Jag kan ingen grammatik. Jag kan inga regler, jag behöver det inte, jag går helt och hållet efter sunt förnuft. Jag tror att min hjärna är beskaffad så att ser jag stavningen av ett ord en gång, så stavar jag det aldrig fel efter det.
Jag tycker att man borde kunna se att det ser konstigt ut när man stavar så illa. Men det kanske inte andra gör. Jag vet inte. Stör mig gör jag iallafall. Kopiöst.

Spöstraff på sånt.

Jag och Isa gick en långrunda med Ozz ikväll. Och hamnade i Jordbodalen och matade ankor.

Ozzys ögon hoppade ur skallen på honom.



Och Isa ville inte va me på bild



Sen ville hon ändå



O ja me

Det var en stor och dum och puckad Carlos. En Carlos som åt upp allt jag ägde. Åt ett hål i min snordyra soffa. Käkade upp min sänggavel och gjorde späntved av den. Hade kuddkrig när han hade tråkigt och strödde stoppning i hela lägenheten. Åt små hål i mina kläder som råkade ligga på hans sovbur och stack in genom gallret. Åt upp skrevet på mina trosor. Agerade strumpmonster och åt prydligt upp en styck av alla mina par strumpor.




Välte tanter, skrämde barn med sina vansinneslyckorusningar, bet tjejer i rumpan (observera - endast tjejer - han var mycket strejt tydligen), drog upp min mammas rosenbuskar och rände runt i galen lycka med den i munnen. Släpade hem stockar och tyckte jag skulle apportera dem. Stal mina kattungar och gömde dem i sitt bo. Lyckades bryta sig in i köket och svälja katternas middag hel - lammben. Två vändor till akuten för öppning. Jagade min häst runt runt runt i hagen tills han nästan blev sparkad.




Han var stor, dum, klumpig, ful, korkad, hysterisk och kolerisk. Men alldeles underbar.
Jag saknar min stora dumme korkade klump.

Jag är en tönt. En sån där läskig kärring som går runt och pratar med sina katter. En sån där som går runt i en alldeles för stor (ens för att vara oversize) t-shirt utan BH under och gullar med sina jävla katter och pussar på dem och dregglar på dem. En sån som åker iväg klockan tre-fyra på morgonen för att låsa in sina keldjur i burar klädda med ett överdrag som ska rama in katten på det finaste vis och ge en illusion av att det är ett litet vardagsrum i miniatyr - med allt kisse behöver för dagen. En sån där som putsar och donar på kisse i timtal innan bedömning, och nästintill kör en Tonya Harding på burgrannen om den blir BIS och inte hon. En sån där läskig människa som har tretton smeknamn på alla katterna och inte riktigt vet hur många hon har. En katt-tant.

Mina katter är mitt liv, sorgligt nog, eller trevligt nog, det beror på hur man ser på saken. Och jag har ju då den förträffliga turen att ha världens finaste och mest underbara katter. Men jag lovar - jag har BH, och jag är inte riktigt vid den farliga gränsen än... men so what. Det duger det med om det skulle bli så.

Cherry är min sockertopp. MIn allrakäraste finaste vackraste prinsessa - det vackraste ting som tassat på denna jord.
Och min vinnare - nomineringar och BIS rakt igenom. Den som kunde vara så satans hot efter att ha klämt ut en kull om fem...




Calle är min stora goa gubbe. MIn mysigaste diskussionpartner med den bästa nacken att gråta mot. Calle ska väl dock inte avlas på då han han eventuellt har hjärtfel :(




Konichiwa är min egen uppfödning och en adorable pingla. Hon bor på halvfoder hos Beata - som obegripligt nog döpt om henne till det småbanala "Coco". Men allt klär en skönhet.




Yojimbo är mitt hjärtegryn - det blir väl så med de unfortunate. Han har en ögonskada som gör honom icke ställbar - så typiskt med den snyggaste katt jag fött upp...



Och Kid - min ynkligaste lille toffelhjälte - min blivande stud med världens minsta pungkulor ajaj



Och så sist men inte minst min Bummelsurr - Humla. Med de vackraste ögon ever.


Det är inte jag som tagit bilderna - det är mitt senaste ex. Men det skiter jag i. Sew me.