Verbal hemorrhage of not so great importance

Skitjobbig dag idag. Vet inte ens vad det är. Jo, det vet jag. Jag drömde om A igen. Lång dröm, och jag vaknade ännu en gång jätteglad och fortfarande inne i drömmen, och kopplade sen som vanligt att det inte är så. Och blev ännu mer ledsen än vad jag varit de senaste dagarna. :(
Jag tänker på honom varje dag. Varje timme snarare. Men vissa dagar är det inte så tungt. För då är jag upptagen med annat, så att jag inte hinner. Men vissa dagar, som idag, är det nästan outhärdligt.
Förlusten och sorgen maler i huvud och hjärta, i hela kroppen. Jag fattas honom.
Och jag vet ju - att det aldrig blir så igen. Jag är inte naiv. Jag är inte dum. Men hur slår man ihjäl hopp?
Jag är ensam.
Och förtärs av mina hatiska tankar och hämndönskningar.
Och svartsjukan förgiftar mig. Jag vill henne ont! Och honom! Och dte är så jävla orättvist!
Och så jävla fel. Hon är fel för honom. Jag är rätt. Och han är så jävla dum - varför gör han såhär - varför är allt så jävla komplicerat? Varför kan det inte vara enkelt? Allt jag vill ha i hela världen - det enda jag velat ha sedan första gången jag träffade honom - det enda jag ber om - det absolut enda - är honom.
Och det är det enda jag inte kan få.
Men jag kan inte ge upp. För då går jag under.