Quando
Okej. Jag tar tillbaka tidigare åsikter som inte baserade sig på något annat än okunskap och rädsla.
Den amerikanska pitbullterriern är ingen otrevlig och sjuk ras - utan precis som alla andra hundar.
Det slumpade sig så - att en äldre släkting till mig fick en ung pitbullhanne omplacerad till sig. Godhjärtad som hon är tog hon hand om kraken som ingen ville ha - men fick inse sig besegrad i fråga om list och energi.
Jag fick höra om saken och tog mig en titt på "Ludde" som hon kallade honom. Beväpnad med pepparspray (som jag ALDRIG skulle använda - vare sig mot djur eller människa utom i ett absolut nödläge - vill jag tillägga), retrieverkoppel, lammben och hundgodis åkte vi för att kika på rackaren. Jag väntade mig ett monster och hittade en snäll ocg glad valp som bara aldrig fått lära sig hur man ska uppföra sig. Lättare mentaltest - beröring, fråntagande av byte, kommandolydnad, promenad och dominanskoll - som han klarade med bravur. Ihopsläpp med Ozzy, som efter lite gruff från Ozzys sida blev en rolig lekkamrat på nolltid.
Jag väntade mig ett halvlabilt monster med noll intresse av människor och ett enormt mått envishet och hyperaktivitet, men blev väldigt förvånad. Quando - som han heter i "stamtavlan" - dvs köpekontraktet ettersom han inte är registrerad och med största sannolikhet inte renrasig - är en sju månaders grabb med mycket nyfikenhet, glädje och trygghet - låg i rang och mycket mjuk och formbar i sinnet, intresse för arbete och inlärning och enorm energi.
Sagt och gjort - vem säger nej? Nu är han hemma hos mig. Inte ett spår av aggressivitet, fungerar bra med katterna från hans sida - katterna är däremot mer tveksamma än så länge, och han och Ozzy busar som bara tonåriga hundar kan.
Jag tror inte det finns ett ont ben i honom, och upplever honom som mycket stabil och mjuk i sinnet.
Mycket funderingar kommer upp till ytan dock - hur handskas man med vissa situationer? Bör man gå tillväga på ett annorlunda sätt gentemot honom jämfört med andra hundar? Jag tror - både efter att ha läst lite och funderat - att nej.
Varför?
Han är en hund. En hund med genetisk disposition för att kämpa och försvara, med mycket humör i bagaget, men vilken hund har inte det egentligen innerst inne? Vilddjur är de allihop, och min pudel är inte ett dugg mer pålitlig och trygg egentligen - bara enligt folk som inte förstår. En hund är en hund är en hund. Och alla hundar är potentiellt farliga.
Vad gör en pitbull farlig? Är det bara dess genetik?
Jag tror inte det. Jag tror det är även hanteringen - och då syftar jag inte bara på de som uppfostrar sina hundar till aggression, utan även på de som uppfostrar sin hund till att vara solitär och inte få leka och vara hund, utan ses som ett potentiellt mordredskap. Det är välmening som jag tror slår bakut.
Jag skulle inte släppa ut honom i en hage med andra hundar han inte känner. Men jag skulle inte göra det med pudeln heller. För min pudel är lika benägen att bli skadad - och skada - då han också är en hund.
Jag skulle inte låta honom springa runt utan koppel - men det gör jag inte med pudeln heller förutom på "ofarliga" ställen. Jag skulle inte låta honom hälsa urskiljningslöst på alla hundar - men det får inte pudeln heller.
Men jag tänker låta honom hälsa på andra, trygga hundar som inte uppvisar aggressiva tendenser själva. Jag tänker låta honom leka med andra hundar som han lärt känna och har ett bra förhållande med. Jag tänker ha honom lös i skogen.
Han är inget monster - han är en hund precis som andra. Och det sättet jag vill se en pitbull uppfostras är konsekvent och med fast men mild hand - precis som alla andra. Och sättet jag vill se en pitbull hanteras är tryggt och säkert för både hund och omgivning, precis som alla andra hundar.
Jag tror inte Quando är mer aggressiv än Ozzy. Men ändå, sorgligt nog, känner jag att jag inte vågar berätta att han är en pitbull för folk jag möter. Han är en "blandras" helt enkelt. Kanske när han är riktigt väluppfostrad och så lydig och snäll att han verkligen kan få människor att förstå att det hänger på ägaren och inte på hunden...
Vi har en man med en aggressiv tax och en bordercollie här i området. En kvinna med en amerikansk bulldogg och en skåneterrier som är rent livsfarliga och aldrig kopplade. En äldre dam med en rabiat tysk jaktterrier. En annan äldre dam med en helt sjövild Jack Russell. En man med en stor blandras som är otroligt ilsken. En tjej och en kille som har två tokiga pitbulls. En ung man med en farlig amstaff. En missbrukare som har en direkt avlivningspotentiell blandras mellan schäfer och labrador (jag vägrar kalla det schabrador då det är en blandras och ingen ras). En beagle som är väldigt arg den också. En softie som äter allt den kommer åt. Men vilka är det folk pratar om? Den Amerikanska bulldoggen, Amstaffen och Pitbullarna. För så är det. Media har matat oss fulla med skit som vi svalt med hull och hår utan att ifrågasätta. Men börjar man leta lite i nyheterna så ser man att rottweilers står för en mycket hög andel av attacker på andradjur och människor - men fortfarande vill alla ha en rottis? Golden retrievers och schäfrar biter flest människor - men ingen är rädd för dem. Jag förstår att man kan vara rädd för en ras som har avlats fram som tjurhund, skapad att slita i stycken, men faktum kvarstår ändå - det är en hund. Och hundar ska uppfostras och lyda sin ägare och vara trygga och lugna. Kan man inte uppnå detta ska man inte ha någon hund alls, ännu mindre en mer svårhanterlig och svåruppfostrad ras. Det är alltid ägarens fel.
Quando här är en stark och livlig rackare - men han är sju månader och så är alla sju månaders valpar.
Och jag tror att han blir en mycket fin hund när han lärt sig hur man ska uppföra sig.
Lycka till med vovven,,, vore skojj att se en bild på just honom sen =D han är säkert jätte söt !
Suck..
En blandras blir aldrig en pitbull. aldrig aldrig. Blanda aldrig ihop en terrier/bull/gudvetvad/mix med pitbull.
En pitbull är regisrerad i UKC, ADBA el. BFCK. Allt annat är blandisar och ska ej kallas pitbull. Det är dessa blandisar som pryder våra löpsedlar - det har när jag skriver idag 4/11 aldrig skrivits om en renrasig pitbull som attackerat, i svensk media. Dessa blandisar är ofta köksavlade mellan en smuggel"pitbull" från typ tjeckien utan stam + en amstaff som är tillräckligt bra för att gå i renrasavel. sen slänger man in en rottis, en labbe, en ambull, en boxer osv. även de ej avelsvärda för renrasavel men typ dålig mentalitet och/eller höfter.
Att en pitbull skulle ha "noll intresse för människor" låter oerhört märkligt och är inget man ska förvänta sig. Deras människoälskande natur är oerhört rastypiskt. Detta för att man ska kunna gå in i piten där dom slåss och kunna dela på hundarna, utan att själv riskera att bli biten.
"Vad gör pitbullen aggressiv"? Mot människor? Inget. Aldrig hört talats om det. I extrema fall är det väl vanvård, typ understimulation och/eller misshandel.
Det som gör pitbullen aggressiv mot andra hundar är dess instinkter. Deras mentala framavlade egenskaper. Pitbulls avlas än idag på hundkampsmeriter. En vanlig person som vill ha en sällskapshund ska inte ha pitbull. Av samma anledning som en person som hatar jakt inte ska ha en jakthund. Man köper inte en hund med egenskaper man ogillar helt enkelt. Det går inte att ta kampen ur en pitbull, eller "fostra" den. precis som man inte kan fostra bort jakthundens djupt liggande instinkter.
Finns tyvärr många okunniga människor som inte har en susning om vad dom har i kopplet. Givetvis går en pb/blandis-valpar ihop med andra hundar, det gör ALLA valpar. Men en dag smäller det, dvs när könsmognaden infaller ex. Man kan ha pitbulls i flock men det är få pitbullägare som riskerar sådant.
Ingen seriös pitbullägare släpper sin vuxna pitbull på ställen där det kan finnas andra hundar. oerhört oansvarigt. händer det något är det ALLTID pitbullens fel. Sådet är strängt ägaransvar som gäller och man måste alltid vara en god ambassadör för rasen.
Att marknasföra en pitbull som 2000-talets golden retreiver är så oerhört fel som det kan bli.
pitbullen är en underbar ras som endast bör ägas av dom med total kunskap och en 100% medvetenhet om vad dom har i kopplet.
Vill du behålla din lillkille så läs på. Behandla honom för all del som en vanlig hund men lär dig pitbullens historia. att du inte säger till folk att han är en pitbull utan en blandis är 100% korrekt. finns tillräckligt med okunskap redan bland folk.
http://www.kvp.se/nyheter/1.377258
Jag vet mycket väl om att en blandras inte är en pitbull. Däremot fick jag sagt till mig att han hade papper - vilket då givetvis signalerar att han är renrasig. Dessa papper visade sig dock senare vara ett köpekontrakt och ingenting annat - vilket gör att jag betvivlar hans renrasighet starkt om man säger som så. Men jag skiter i vilket. Att skriva att en pitbull aldrig skulle attackera en människa är väl ganska snedvridet, ungefär som att säga att en golden aldrig skulle göra det... alla hundar kan attackera. Jag kände en tjej som hade en renrasig (ja med stamtavla) pitbull som hade attackerat hennes bror. Hon beslöt att behålla hunden (vilket jag inte hade gjort utifrån omständigheterna) men med munkorg vid alla tillfällen. Vilket jag inte ser som ett fullvärdigt liv - och jag hade avlivat hunden, men hennes val.
Självklart är det så att en ras har vissa egenskaper - korkat vore att tro annat - men att benhårt hävda att en hel ras fyller en viss mall till fullo och att inga undantag kan finnas är lika korkat det. Instinkter är starka men en hund blir vad man gör den till. Det finns massor av pitbulls (nu pratar vi staterna) som fungerar ypperligt som familjehundar och är harmoniska och stabila. Därmed inte sagt att man inte ska respektera deras styrka och potential - men vari skiljer det sig från andra hundar? De värsta skadorna jag sett från hundslagsmål var orsakade av en schäfer. Som knappast är en kamphund. Alla hundar ska behandlas som det de är - djur - som därmed har en oberäknelig sida.
ALLA hundar ska uppfostras väl, och passas på och strikt ägaransvar gäller för alla hundägare.
Sedan är det självklart att vissa raser är mer eller mindre lämpade för nybörjare. Jag skulle inte pracka Quando på någon som inte haft en hund modell besvärligare innan, för de skulle inte fixa det. Men att hypa det till att endast kamphundsägare är de som behöver ha ordning på sin hund är bara löjligt - eftersom de står för en ytterst liten del av alla hundolyckor som sker. Att be media ge en mer nyanserad bild av situationen vore mer korrekt.
Att påstå att du inte kan fostra en pitbull(eller annan kamphund)är ju bara absurt. En väluppfostrad hund lyssnar till sin ägare. Alltid. Likväl som du kan fostra en jakthund till att inte ränna iväg efter byten, likväl kan du fostra en kamphund till att fokusera på dig och positiva saker istället för en potentiell kamp.
Jag är inte så mycket för tankarna som rör sig i banorna att denna rasen är så otroligt exklusivt egen i sitt lynne att den inte skulle fungera som en annan hund.
Inget för en nybörjare nej. Men absolut inget hinder för att en erfaren hundägare med pondus kan ha en sådan.
