Verbal hemorrhage of not so great importance

Galen pudel. Dock inte min. Men Å ge mig en röd...

Fan jag suger, det är bara att konstatera.
Hundkurs idag för första gången i mitt liv, och Ozzys också för den delen.
Det var ju helt klart en ny upplevelse.

Jag får inte gorma på hunden för att han ska göra som jag vill, jag får inte slita och dra i kopplet och jag måste vara luuuuugn och fiiiiin och snäääääll och prata glatt och käckt! *Tjoho*

Eh. Så inte jag. Men grejen är att jag ska lära mig att bli den här personen för Ozzys skull.
Lina övertalade mig, och jag vet att hon har rätt, har själv tänkt tanken.
Van som jag är vid monsterterriers som man får slita i och gorma åt för att de ens ska bemöda sig om att notera att man existerar, så är en mjuk och mjäkig pudel en svår match. Ge mig en pitbull så får jag rätt på den, jag lovar.
Men ge mig en mjuk och känslig hund - och jag förstör den. Jag skulle jobba med att träna vakthundar eller något, inte få till myspysglada lydnadshundar... : /
Känner så ofta att detta är sååå fel det kan bli, pudel och jag.
Jag och Bulle låter mer som en passande ekvation - hand i handske.
Men jag ska läta mig, och detta är nyttigt för mig...

Katastrofområde kan jag säga... vi var inte riktigt sämst idag, ett par ekipage var ännu värre - en liten tibbe tittade inte på sin matte förrän vi skulle hem typ... LOL
Och en golden betedde sig som om den hade fått borrelia, slaganfall och LSD på en och samma gång... :D
Men Ozzy var ju inte långt efter i och för sig...

Jag fick sååå mycket tillrättavisningar, sååå mycket handledning och såå mycket "nej inte så", att jag till slut kände hur jag började se rött, och kände de finska  trotsgenerna bubbla under ytan... MÅSTE.SLÅ.KÄRRINGEN.PÅ.KÄFTEN.NU.
Men jag knep käft, höll nävarna i styr - hehe - och försökte lyssna.
Men så självupptagen som jag är gick hälften in genom ena och ut genom andra - det enda jag kunde fokusera på var att jag KAN, jag VET hur man uppfostrar hundar! Ni vet inte att jag KAN! Det är på grund av att det finns andra hundar här precis intill! GAH!
JAG och kritik = no good match...
Jag vill vara bäst på allt första sekunden jag gör något, är jag inte det blir jag arg på mig själv, arg på den som orsakade det (hunden), arg på allt. Jag kan inte ta att jag inte gör rätt, och jag kan inte lyssna.
Till slut modifierade jag deras sätt litegrann med inslag av mitt eget, och då gick det minsann.
Jag kan faktiskt. Men inte på det här sättet, får jag väl erkänna. Jag har svårt för att jobba med en hund genom att leka med den och "lura" den att göra vad jag vill. Jag är så van vid sturska terriers som man måste kommendera.

Jaja. Det blir säkert bättre med tiden. Och när jag har godare godis med mig. Tränarnas korv var godare än mina sunkiga leversnittar, haha. Och nog kändes det rätt skönt faktiskt när Lina hade ett snack med en av lärarna och informerade om att jag faktiskt uppfostrat och tränat tre galna terriers, och är van vid mer "rough" metoder, och att jag ville gå för att lära mig det mjuka sättet... Då fick de bekräftat genom någon annan att jag kan, och då är jag nöjd :D
*Såååå löjlig. Jag vet.*

Ozz har däckat på golvet, helt slut, hjärngympa sliter mer än fysisk aktivitet.
Kombinerar det hela imorgon med att ranta ner till bibblan med honom. :)

Inga fler bebisar från Humla! Håller tummarna för att de stannar därinne någon dag till och att de lever och kommer ut friska och starka och stora!