Utkast: Vaknar nästan ...

Vaknar nästan till i gryning, bara en katt
kan fortfarande känna din doft ibland, även om det är år
den lovar trygghet och starka armar, tröst och ditt skratt
och din nacke med lockarna

till den dagen jag dör glömmer jag inte
jag kan inte ens säga att jag vill

det är så lätt att säga att det har gått över
för de är inte här
med mig
i mörkret
när det nästan är gryning
och jag saknar dig så att hjärtat nästan
brister

jag varken vill eller förstår varför
men det är väl så enkelt
att det var du.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0