Det ekar

                                      


Alldeles tomt,
till och med i hörnen
jag får torgskräck inuti mig själv

ensamensamensam
står jag och ska möta
allt jag inte vill och orkar

jag ser ingen framtid, ingen ände, bara samma
jävla
krokiga
väg
som inte ens leder
någonvart
utom till samma återvändsgränd

orka!
orka.
för vad? vem? nejnejnej.
nej.

jag väger ett ton på mina axlar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0